Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 10. Fortunatus - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
8
FORTUNATUS.
funno, att de gått vilse, och då de nu ville vända om,
förvillade de sig allt mer och mer. Så irrade de ur den ena
gången i den andra i hela två dagar, plågade af hunger, törst
och trötthet, så att grottan blef för dem en sannskyldig
skärseld. Munkarne blefvo äfven oroliga, ty de fruktade, att efter
denna olycka ingen from pilgrim mera skulle vilja taga
herberge hos dem, och likväl hade de af dessa slags gäster haft
sina mesta inkomster. I icke mindre oro voro Fortunati
betjenter; ty hvar skulle de väl få en husbonde, som betalte
dem så väl och var en så genomgod herre? De satte derföre
allt i rörelse och lofvade 100 dubbla guldstycken åt den, som
räddade deras herre och Leopold, hvilken äfven var af dem
allmänt afhållen.
Blott någon utlofvar mycket penningar, så kan han lätt
utföra allt hvad menniskor förmå. Der fanns en man, som
med tillhjelp af ett snöre i alla möjliga riktningar mätt och
undersökt grottan. Så snart han fick veta hvarom fråga var
och hvilken stor summa han kunde förtjena, skyndade han
att genomleta hålan åt alla håll och lyckades sluteligen att
träffa de utmattade och halfdöde resande, dem han först
vederqvickte med bröd och vin och sedan lyckligen förde ut
igen, till stor glädje för både betjeningen och munkarne.
Sedan Fortunatus länge rest samt mycket sett och
erfarit, ja till och med genom en trolös värd varit på vägen att
förlora sin pung, ehuru han icke ens gifvit sin vän Leopold
förtroende af dess egenskaper, begaf han sig sluteligen hem
till Famagusta, der han ännu träffade sina föräldrar vid lif
och gjorde allt hvad han kunde för att bereda dem en glad
ålderdom.
Fortunatus hade under sina resor sett så många herrliga
kyrkor och palatser, att det var helt naturligt, det en man
med så oinskränkta tillgångar vid hemkomsten tänkte på sin
fädernestads förskönande. Han uppförde åt stadsboerne en
stor och skön kyrka och åt sig sjelf ett praktfullt palats,
kring hvilket han anlade de skönaste trädgårdar med många
vattenkonster och andra kostbara prydnader, så att konungen
sjelf ej hade så mycken herrlighet att fägna sig åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
