Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef detta rätt illa upptaget. Fursten, hvilken lika litet
be-höfde hushälla med menniskor, som Fortunatus med
penningar, lät i harmen fängsla honom, och den oförsigtiga
hästhandeln hade lätt kunnat kosta Fortunatus lifvet, om han icke
genom rika gäfvor ur sin pung förstått att skaffa sig gällande
förespråkare vid hofvet.
Denna händelse gjorde honom emedlertid försigtigare.
Han insåg att en ringa man, som han, alltid väckte en viss
förargelse och mer än vanlig afund, om han för uppenbart
visade sin rikedom, och gick derföre klokare till väga.
Dessutom gjorde han en lycklig bekantskap, som hjelpte honom
på rätt väg med sin outtömliga skatt. Det var en fattig, men
kunnig och erfaren man, som rest vidt och bredt omkring,
och nu antog tjenst hos Fortunatus, hvilken han rådde att
begifva sig ut på resor, för att i främmande land, genom sina
penningar, skaffa sig anseende af en ej blott rik, utan äfven
förnäm man. Leopold, så hette den nya vännen, anskaffade
vagnar och betjening; med de aldrig bristande tillgångarne
mötte inga synnerliga svårigheter, och Fortunatus blef, ju
längre de reste, i följd af den stat han förde, allt mer och
mer ansedd, så att han snart sjelf ej kunde annat än finna
sig rätt hög och förnäm. Han var också éj som dessa
resande, hvilka på några månader begifva sig utrikes och om
hvilka ordspråket säger:
»Det flög en höna öfver Rhen
Och hemkom som en kyckling se’n,»
utan han reste i hela 15 år och gaf sig god tid både att ’se
och att tänka öfver hvad han sett.
Under dessa resor kom han äfven till Irland och hvilade
der en gång öfver natten i ett kloster, bredvid hvilket fanns
en stor grotta med många gångar och hvalf, som kallades St.
Patriks Skärseld. Våra resande ville gerna besöka en så
märkvärdig ort, men då man lätt kunde gå vilse i de många
gångarne, varnade dem abboten att ej begifva sig för långt
in. Fortunatus trodde det likväl ej vara så farligt, utan gick
dit ensam med Leopold; men snart erfor han huru farligt
det är att förakta goda råd. Det dröjde ej länge förr än de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
