Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 10. Fortunatus - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FORTUNATUS.
13
sett Andalos ega, och sedan gjorde man sig all möda att gifva
den ett lika nyttjadt och nött utseende, som den undergörande.
Derefter erhöll Andalos ett hemligt budskap från prinsessan
att tillbringa aftonen hos henne; hvarken konungen eller
drottningen, hette det, hade minsta kunskap härom. Man kan
tänka huru smickrad vår Andalos var af en sådan heder!
Också lät han utan svårighet den förledande prinsessan
öfvertala sig att dricka det ena glaset efter det andra, och som
hon blandat en sömndryck i vinet, hade det snart den
påräknade verkan, att han sof som en sten. När han sent på
följande morgonen vaknade och fann sig ensam, förargade han
sig icke litet öfver denna så olägligt påkomna sömn och
begaf sig hem, rätt flat öfver en så försofven natt. Han skulle
likväl snart erfara, att den varit för honom långt olyckligare
än han anat.
För att skingra sitt elaka lynne, lät han bjuda till
frukost några goda vänner, hvilkas antal alltid är rätt ansenligt
hos de rika, om de veta vara frikostiga. Hofmästaren
behöfde penningar, och Andalos tog som vanligt i sin pung;
men ingenting fanns deri och ingenting kom dit, huru han
också vände den. Nu blef den stackars Andalos först rätt™
innerligt bedröfvad och fruktade, att han alltför mycket
missbrukat sin gifmilda pung; men efter första bestörtningen
upptäckte han snart det skedda bytet och prinsessans trolöshet.
För honom återstod i denna förtvillade belägenhet, intet
annat, än att taga sin tillflykt till en jude, för att till honom
sälja allt hvad som fanns i hans präktiga palats och dymedelst
skaffa sig respenningar. När detta blifvit uppgjordt, afskedade
Andalos allt sitt folk, till deras stora bedröfvelse, emedan
han alltid varit dem en god och frikostig husbonde, och
begaf sig så på väg till Famagusta.
Brodren, som ej sett honom på länge, tog vänligt emot
honom, och när Andalos berättade huru det gått med pungen
och begärde önskehatten, för att kunna återtaga den förra,
afrådde honom den maklige och stillsamme Ampedos: »vi
hafva ju penningar nog för vår lifstid,» sade han, »jag har
ännu tagit blott obetydligt ur de båda såarne du lemnade mig;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
