- Project Runeberg -  Svenska Folkböcker. Sagor, Legender och Äfventyr, jemte Öfversigt af svensk Folkläsning / Sednare bandet /
20

(1845-1848) [MARC] Author: Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 10. Fortunatus - Variant

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

20
FORTUNATUS.
hans fader Theodorus ett grefvedöme, som den nyss aflidue grefve
Anshelm af Therantzio förut innehaft, hvarefter Fortunatus
blifvit så ifrig att begifva sig hem.
Emedlertid skyndade Fortunatus, sedan han köpt sig en
annan häst, med all flit till Cadix 4), hvarest han gick om bord på
ett fartyg och seglade till »Lunden,» hufvudstaden i England, der
han gjorde bekantskap med tvenne unga köpmän från Cypern, i
hvilkas sällskap han förslöste alla sina penningar, så att han åter
nödgades söka tjenst och fann en sådan hos en rik köpman, vid
namn Hieronymus Rupert. I dennes hus bodde en Florentiner,
Andreas, som af sin far blifvit skickad med en mängd
köpmansgods till Borg 5) i Flandern, men icke allenast förslöst de
penningar han fått för varorna, utan satt sig i skuld dessutom,
hvarefter han begifvit sig på hemvägen, då han uti staden Turin i
Frankrike) träffat en fången engelsk adelsman, som lofvat honom
hederlig vedergällning, om han ville resa till London och der genom
Hieronymus Rupert utverka hans friköpande. Denne lofvade gerna
att försträcka penningarne, blott Andreas kunde förmå någon af
den fångnes anförvandter vid hofvet att gå i borgen derför.
Anländ till hofvet hade Andreas fått höra, att konungen af England
hade gifvit hertigen af Burgund sin syster till gemål) och dervid
utfäst sig att sända honom till hemgåfva några klenoder af ganska
högt värde, hvilka voro i förvar hos en adelsman i London, som
fått konungens befallning att uppköpa ännu flere lika kostbara,
innan han afreste till hertigen. Andreas skyndade att uppsöka
denna adelsman och erbjöd honom att köpa några dyrbara smycken,
sorn voro att bese hemma hos Andreas. Adelsmannen följde denne
hem, men här mördade honom Andreas, tog hans signetring från
hans tumme och en nyckel ur hans ficka samt begaf sig dermed
till den mördades hustru, för hvilken han sade sig af hennes man
fått uppdrag att afhemta de kungliga klenoderna och uppvisade
ringen och nyckeln såsom bevis på sanningen af sin utsaga.
Hustrun misstrodde honom icke, men sökte förgåfves de begärda
klenoderna; de voro ingenstädes till finnandes. Under tiden hade den
mördades blod trängt genom golfvet ned i Hieronymi matsal.
Förskräckt skyndade Hieronymus upp till Andreas, som nyss åter
hemkommit och förebrådde honom hans illgerning; Andreas
försäkrade, att den skett blott för att värja hans eget lif och sökte
öfvertala Hieronymus att jemte sitt folk biträda honom att gömma
den mördades lik. Af fruktan att sjelf komma i ansvar för det
mord, som skett i hans hus, samtyckte Hieronymus, hvarefter
Andreas skyndade sig att rymma ur landet och begaf sig till
Alexandria, der han afsvor sin tro och kom derigenom i stor hyllest
hos de otrogne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 12 19:04:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolkbok/2/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free