Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 10. Fortunatus - Variant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
26
FORTUNATUS.
1
tade sina stora rikedomar. Agrippina åtog sig att utforska detta.
Hon låtsade besvara Andolosias kärlek och aflockade honom
dymedelst hans hemlighet, hvarefter hon gaf honom ett möte, då hon
söfde honom medelst en sömndryck och fråntog honom den
underbara pungen.
Då Andolosia märkte sin förlust, afskedade han sitt folk och
reste hem till sin bror, från hvilken han nu i tio år varit borta.
Han aflockade Ampedo önskehatten, under förevändning att blott
vilja begagna den på en jagt, och önskade sig nu uti Genua,
Florens och Venedig, der han samlade en mängd dyrbara
klenoder, samt så till London, der han, förklädd, satte sig
utanför kyrkan, i hvilken Agrippina plägade gå, och bjöd der ut sina
smycken. Agrippina köpte några deraf och tillsade krämaren att
komma i hennes rum för att få sin betalning. Då Andolosia här
såg sin pung vid hennes gördel, satte han hatten på, fattade henne
om lifvet och önskade sig långt bort i en villande skog. De
befunno sig genast på en ensam ö nära Hibernia vid foten af ett
äpleträd. Agrippina bad Andolosia, utan att igenkänna honom,
plocka henne ett äple att läska sig med. Han steg upp i trädet
och satte med detsamma önskehatten på hennes hufvud för att
sjelf vara så mycket ledigare. Hon önskade sig vara hemma, och
var på ögonblicket försvunnen med hatten, pungen och alla
klenoderne. Andolosia förbannade trädet, äplena, sin födelsestund
och sin kärlek till Agrippina, samt tillbringade natten sömnlös
under ett träd i skogen. Följande morgon upptäckte han ett träd
med sköna röda äplen, hvaraf han förtärde 2:ne, då i detsamma
två långa gethorn vexte honom ur hufvudet. Vid hans
jemmerrop öfver denna nya olycka framkom en torpare, som tillbragt 30
år der i skogen, och gaf Andolosia anvisning på ett annat äpleträd,
hvars frukt förtog verkan af de förra äplena. Andolosia plockade
några af hvardera slaget och begaf sig dermed till en hamn,
bvarifrån han seglade till London. Här förklädde han sig och utbjöd
sina hornäplen åt Agrippina, som köpte ett par deraf och, sedan
hon förtärt dem, fann sig rikeligen behornad. Flere doktorer
tillkallades, men ingen förmådde fördrifva hornen. Slutligen infann
sig äfven Andolosia, förklädd till doktor, och gaf prinsessan ett af
de hornfördrifvande äplena, tillagadt med socker och rhabarber,
hvarigenom hornen till hälften försvunno. Han upptäckte
önskehatten under prinsessans säng och skyndade att taga den till sig,
och sedan han, under förevändning att han behöfde en större
penningsumma till kurens fortsättande, förmått Agrippina att gripa
till den underbara pungen, önskade han sig med henne åter i
villande skog, gaf sig der tillkänna och förde henne på hennes
egen begäran till ett nunnekloster, der han qvarlemnade henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
