Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 11. Talande Fogeln, Spelande Trädet och Rinnande Vattukällan - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OCH BINNANDE VATTUKÄLLAN.
37
sittande utanför en liten stuga, hvari han bodde. Ynglingen
helsade vänligt på den gamle och bad honom underrätta sig
hvar den talande fogeln, det spelande trädet och den rinnande
vattukällan vore att finna. Gubben svarade, att detta
visserligen vore honom bekant, men att han högeligen afrådde
ynglingen från en så farlig resa, emedan ingen af dem, som förut
vågat den, kommit med lifvet tillbaka. Den unge mannen
lät dock icke afskräcka sig, utan stod fast vid sitt beslut att
söka förskaffa sig de tre underbara tingen. Då gaf gubben
honom en kula, som han skulle kasta framför sig utåt vägen
och sedermera noga följa, ty kulan skulle rulla till samma
ställe, der de omtalta sakerna funnos; »men,» tillade gubben,
»när du kommer dit, får du se ett högt berg och en stor
mängd svarta stenar vid dess fot, och då du begynner rida
uppför berget, får du höra buller af vapen och folk, som
komma efter dig; om du då ser dig om, så blir du förvand
lad till sten, likasom alla andra, hvilka förut sökt detta
äfventyr; men går du friskt på, utan att bry dig om
någonting, ehuru förskräckande det än kan förefalla dig, så får du
hvad du söker.»
Ynglingen tackade den gamle för de meddelade
upplysningarne, kastade kulan framför sig och red i fullt galopp
efter henne, till dess hon stannade vid det omtalta berget. När
han nu begynte rida uppföre, fick han höra förfärliga rop och
buller efter sig, hvilka kommo honom allt närmare, så att
han till slut tyckte sig hafya sina förföljare tätt bakom sig
och drog svärdet, för att värja sitt lif; men i detsamma han
vände sig om för att gifva ett hugg åt den närmaste, blef
han på ögonblicket förvandlad i sten.
Hans syster, som dageligen betraktade ringen, märkte
strax, när hennes broder var död, och berättade det för den
andra brodren, som genast var färdig att företaga samma
resa, i hopp om bättre utgång. Han lemnade derföre sin
syster en knif, den hon borde väl förvara, och sade henne, att
om det begynte drypa blod deraf, så vore han ej mera i
lifvet. Derefter uppsökte han den förut omnämnde gubben,
hvilken sökte afråda honom med samma varning, som han gifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
