Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 11. Talande Fogeln, Spelande Trädet och Rinnande Vattukällan - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
38
TALANDE FOGELN, SPELANDE TRÄDET
den äldre brodren och, då han stod fast vid sin föresats, gaf
honom en kula, hvilken visade honom vägen till samma berg,
der hans äldre broder nyss förut omkommit.
Äfven denne
hörde, då han red uppför berget, ett förfärligt buller bakom
sig, men lät i början icke oro sig deraf, utan red friskt på.
Till slut kom honom dock bullret så nära, att han tyckte
sina förföljare vara färdiga att gripa honom och drog svärdet
att försvara sig; men i detsamma han nu såg sig om efter
sina fiender, blef äfven han genast förvandlad i sten.
Systern märkte strax, att knifven dröp blod, och fann
häraf, att äfven hennes andre broder förlorat lifvet. Dock
lät hon häraf ej afskräcka sig att sjelf söka vinna de
underbara sakerna och med detsamma inhemta närmare
underrättelser om sina bröders öde. Äfven hon kom till gubben och
fick af honom samma varning, men stod lika fast vid sitt
beslut, som hennes bröder, och erhöll, likasom de, en kula till
vägledare. Under det hon red efter densamma, stoppade hon
bomull och vax i öronen, på det hon ej måtte höra det
buller, hvarom gubben talat med henne, och kom på detta sätt
uppför berget utan något hinder, ända till dess hon fick se
fogeln, som satt i sin bur; då ökades bullret så starkt, att,
oaktadt hon tillstoppat öronen, hon ändock hörde det allt
närmare och förfärligare, men lät dock ej deraf skrämma sig,
utan red fram till fogeln och tog honom tillika med buren.
Strax afstadnade allt buller, och det blef helt tyst. Hon
frågade nu fogeln hvar det spelande trädet och den rinnande
vattukällan funnos, hvilket fogeln strax visade henne; men
när hon fick se trädet, visste hon ej huru hon skulle kunna
föra det med sig, emedan det hade en hög stam med många
grenar. Fogeln sade henne, att om hon allenast bröte en
qvist af detsamma, så vore det tillräckligt. Sedan visade han
henne springkällan och sade, att om hon toge litet deraf i en
flaska, så hade det samma verkan, som hela källan. Nu ville
hon ock veta, huru hon skulle återfå sina båda bröder.
Fogeln svarade, att han ej visste det; men flickan hotade att
taga lifvet af honom, om han ej sade henne det, och fogeln
visade henne då en flaska, hvarur hon skulle hälla på de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
