Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 13. Tumme-Liten - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TUMME-LITEN.
63
–
ännu helt blodig, men så mycket mera i hans smak; dock
satt han ej länge, förr än han började vädra till höger och
venster, sägande sig känna lukten af något färskt. »Det
måste komma af kalfven, som jag nyss flått,» sade gumman.
»Nej, det är något annat,» svarade jätten och såg skarpt på
gumman. »Här är något, som jag icke begriper hvad det är.»
Vid dessa ord steg han upp från bordet och gick rakt fram
till sängen. »Hå hå, jag märker du vill bedra mig du
oförskämda qvinna,» utropade han. »Jag vet ej hvarföre jag ej
längesedan ätit upp dig. Det är din lycka, att du är så
gammal, eljest kunde det ske ännu. Detta vildbrådet kommer
emedlertid rätt väl till pass, för att undfägna trenne jättar
af mina vänner, som komma att helsa på mig i dessa dagar,»
och i detsamma drog han fram undan sängen det ena af
barnen efter det andra.
.
1
De stackars barnen föllo på knä och bådo om
förskoning; men fåfängt, ty de hade fått att göra med den
grymmaste af alla menniskoätare, och långt ifrån att falta någon
medömkan för dem, slukade han dem redan med ögonen och
sade till sin hustru: »Detta skall blifva läckerbitar för oss,
allenast du nu också lagar dem väl.» Efter dessa ord tog
han en stor knif, hvilken han, medan han nalkades de arma
barnen, brynte på en lång brynsten, den han höll i venstra
handen. Redan hade han fattat tag i en af gossarne, då hans
hustru sade till honom: »Hvarföre vill du göra dig besvär.
med den här slagten så sent på qvällen? Du kan ju spara
den till i morgon.» → »Tig, säger jag dig,» röt jätten. »Men
du har ju så mycket kött i behåll,» invände gumman; »en
kalf, två får och ett halft svin.» »Du har rätt,» sade
jätten; »gif dem då väl till bästa, att de ej magra och låt dem
sedan gå att lägga sig.»
1
-
Den goda gumman gaf dem nu en rikelig qvällsvard: men’
de orkade ej äta det minsta deraf, så förskräckte voro de..
Jätten åter satte sig ännu en gång till bords, och i glädjen
öfver, att han nu kunde traktera sina vänner med en så
läcker spis, som dessa barnen skulle blifva, drack han flere
glas vin än han eljest plägade, hvilket gjorde honom litet ru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
