Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 13. Tumme-Liten - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
64
TUMME-LITEN.
sig, så att han måste skynda sig till sängs, hvarefter han
hårdt insomnade.
Jätten hade sju döttrar som ännu voro barn. Dessa små
jättinnor hade allesamman vacker hy, emedan de gerna åto
färskt kött likasom deras fader; men de hade små grå, helt
runda ögon, trubbiga näsor och mycket stora munnar med
långa, hvassa och glesa tänder. De voro väl ej ännu så elaka
som fadren, men man märkte likväl, att de bråddes på
honom, ty de beto redan små barn och sögo blod af dem. De
lågo alla sju i en stor säng och hvar och en af dem hade en
guldkrona på hufvudet. I samma rum, der flickorna lågo,
var ock en annan lika stor säng, hvari gumman lade alla
gossarne och gick sedan till sin man.
Tumme-liten hade blifvit varse, att jättens döttrar hade
guldkronor på hufvudet, och som han fruktade, att jätten torde
ångra, det han ej strax om aftonen skurit halsen af sina små
gäster, steg han upp midt i natten, tog sin och sina bröders
mössor och satte dem helt sakta på jättens döttrar, sedan han
tagit kronorna af dem och satt dessa på sitt och sina bröders
hufvuden, på det att, om jätten under natten tänkte verkställa
sin föresats att döda de små gossarne, han måtte taga dem
för sina döttrar, och dessa, i stället, för gossarne.
Det hände som Tumme-liten förmodat; ty då jätten
vaknade om natten, ångrade han, att han uppskjutit till
morgonen den syssla, han bort göra om aftonen. Han steg derföre
hastigt ur sängen, tog sin stora knif och sade: »Nu vill jag
se huru mina gäster må; jag skall ej skjuta upp det för
andra gången.» Han gick så helt sakta in i sina döttrars
kammare och nalkades sängen, der de små gossarne lågo, hvilka
alla sofvo utom Tumme-liten, som vardt ganska rädd, när
han kände jättens hand röra vid sitt hufvud, såsom han förut
hade gjort med hans bröders. Men då jätten känt, att de
allesamman hade kronor på sig, sade han: »Min sann, här
hade jag så när gjort en vacker gerning! Jag märker väl,
att jag druckit för mycket i går afton.» Derpå gick han till
sina döttrars säng, hvilka hade på sig gossarnes små mössor.
»Jo, se här äro de galgfoglarne,» sade han, och i detsamma
#
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
