Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 15. Blå Fogel - Inledning - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
76
BLÅ FOGEL,
matiserade bearbetningar deraf, den ena, på vers, af ATTERBOM: »Fågel
Blå. Fragment af en dramatiserad Folksaga», införd i
Poetisk Kalender för år 1814, den andra, på prosa: »Fågel Blå,
Dramatiserad Folksaga i Fem Akter. Stockholm 1815».
En mägtig konung öfver många länder och rik på guld och
silfver lefde länge med sin drottning och hade med henne en
dotter, vid namn Florinna. Drottningens död försatte
konungen i så stor sorg, att han under en lång tid icke ville
emottaga någon tröst och trodde sig aldrig mera finna någon glädje.
Omsider kom till honom en qvinna i fotsida svarta kläder
och höljd i en vid slöja af samma färg. Hon gret och
snyftade så högt, att konungen yttrade sin förundran deröfver.
Hon frågade då, om det icke vore billigt, att hon begret en
make, som varit den bäste bland alla, hvarefter hon begynte
sucka och jemra sig ännu värre än förr, och konungen gjorde
henne sällskap med bittra tårar. Sedan de så en stund
klagat tillsammans och till slut ingenting mera hade att säga
hvarandra om sin sorg och bedröfvelse, började den kloka
qvinnan något lyfta på floret, då ett par blå ögon med mörka
ögonbryn, en hvit hy och röda kinder visade sig, hvilkas
åskådande icke litet fägnade den bedröfvade konungen, som
derunder glömde bort att omtala och sörja sin drottning, och
till slut icke mera nämde ett ord om henne. Den obekanta
blef likväl vid sitt förra tal, så att konungen omsider måste
bedja den vackra enkan att bortlägga åtminstone en del af
sin sorg och icke ständigt plåga sig med så bedröfliga tankar.
Huru länge han så afhandlade med henne, blef hon hans
andra gemål och förbytte sin sorgdrägt i bröllopsskrud, hvaraf
man nogsamt förnimmer huru nyttigt det är att göra sig
bekant med dens svagheter, hvars hjerta man vill vinna.
Konungen hade icke mer än ett barn, den fagra fröken
Florinna; den nya drottningen hade ock en dotter, som var
uppfostrad hos den visa qvinnan Sysis och kallades Forelle,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
