Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mSste bekänna, det jag ej är van att bära en sä opassande
drägt, som denna, och ni hade derfdre gjort mig ett nöje,
om ni hvarken frågat efter mig eller sett mig.» — »Ack,
min fröken,» sade han, »det vore omöjligt, att ni kunde vara
pä nägot ställe tillstädes och man kunde se nägon annan än
eder.» Så talade de vid hvarandra i hela tre timmar,
der-öfver drottningen blef alldeles tröstlös och sä harmsen på
Florinna, att hon beklagade sig öfver henne hos konungen,
hennes fader, så länge, till dess han sluteligen måste gifva
sitt samtycke till hennes instängande. Fröken Florinna var
alltså icke förr kommen i sin kammare, än fyra af
konungens tjenare der infunno sig och förde henne upp i ett högt
torn, på det henne måtte betagas allt tillfälle att komma i
konung Amundi gunst, hvilken redan hade henne mycket kär
och hon ej mindre honom.
Som konung Amundus icke visste af denna våldsamhet
emot hans älskade fröken, väntade han med stor oro att åter
få skåda henne, och frågade dem, som af konungen voro
anställde till hans uppvaktning, om henne; men de, intalade
af drottningen, sade henne vara lättfärdig, ondsint och elak
mot alla, som med henne hade att göra, så att det icke
funnes värre qvinna än hon. Konungen kunde likväl knapt
af-vakta slutet på denna herrliga beskrifning, innan han med
stor harm utbrast: »Det är osannt; huru skulle det vara
möjligt, att himmelen kunde skicka en så lastbar själ i en
så skön kropp?» Det är, tillade han för sig sjelf, intet
annat än drottningens stämplingar. Hofmännen, som stodo
omkring honom, gissade nog hvad han tänkte och att de icke
gjorde honom någon synnerlig tjenst med sitt tal om Florinna.
En af dem, som var slugare än de öfrige, begynte derföre
tala om henne allt hvad vackert och berömligt var, vid
hvilket tal den unge konungen uppvaknade liksom från en dröm
och blef så väl till mods, att hela hans ansigte lyste af fröjd.
O kärlek, så svårt är att hålla dig dold, ty du synes
allestädes — på den älskandes läppar, uti dess ögon, i ljudet af
dess röst; ja, då man älskar, vittnar sjelfva tystnaden om
hvad man erfar i hjertat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
