Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 15. Blå Fogel - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
84
BLÅ FOGEL.
Fogel, till sitt stora missnöje, skiljas från sin vän, dock ej
förr, än de å ömse sidor lofvat hvarandra att hvarje natt åter
mötas.
Om morgonen flög fogeln hem till sitt rike och in i sin
fordna kammare, hvarutur han tog ett par de kostbaraste
armband, som kunde finnas, ty de voro skurna af hela
smaragder, utan länkar. Dessa lemnade han om aftonen till
Florinna, som frågade honom, om han väl trodde, att hennes
ömhet behöfde underhållas genom skänker och gåfvor. »Nej,
sköna fröken,» svarade han; »jag tror visst icke ett dylikt
lappri är nödigt för att bibehålla mig i eder ynnest; men det
är alldeles emot min natur att underlåta i någon mån visa
eder min brinnande kärlek, och när jag icke kan få vara hos
eder, så må dessa smycken så mycket bättre påminna eder
om mig.» Florinna tackade honom med många kärliga ord,
hvilka af honom ej mindre kärligen besvarades.
Följande natten förärade henne Fogel Blå ett gyldene ur,
och sedermera gick aldrig något dygn förbi, att icke
Florinna af honom erhöll nya skänker: än ringar af de
dyrbaraste stenar, än diamantspännen och än blomsterqvastar af
ädla stenar, liknande till färgen naturliga blommor, så att hon
till slut hade en hel skattkammare i sitt fängelse. Dock
prydde hon sig med dessa smycken aldrig annat än nattetid,
sin kära Fogel Blå till behag.
På detta sätt förgingo tvenne år, hvarunder Florinna
aldrig beklagade sig öfver sitt fängelse; ty huru skulle hon väl.
hafva orsak att klaga, då hon hvarje natt hade tillfälle att
förnöja sig af sin kärastes samtal, och fastän ingendera i den
andras frånvaro såg någon menniska, hade de likväl så
mycket att säga hvarandra, när de kommo tillsamman, att det
tycktes aldrig kunna taga slut.
Emedlertid använde den arglistiga drottningen stor flit att
få gifta bort sin dotter, men fåfängt; hvarigenom hennes harm
mot Florinna ännu mera ökades. »Vi vilja,» sade hon till
sin dotter, »tänka på medel att ytterligare dämpa hennes
högmod;» men medan de öfverlade härom, drog det ut på tiden,
så att det var nära midnatt, då de gingo upp i tornet att för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
