Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 15. Blå Fogel - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
86
BLÅ FOGEL.
1
af vällukter, och sjelf är du så dyrbart klädd, att du under
din frihet aldrig bar sådan prydnad vid hofvet.» Florinna
svarade: »Jag har nu god tid att smycka mig, och man bör
väl icke förundra sig deröfver, om jag använder några
timmar att kläda mig, då de öfriga äro många och långa nog,
under hvilka jag begråter mitt olyckliga öde.»
Drottningen gick ifrån henne helt förbryllad öfver hvad
hon sett och hört; men för att upptäcka hvad Florinna i sjelfva
verket förehade, befallte hon en ung qvinna att dag och natt
vistas i hennes kammare, under sken af att vara der till
hennes uppassning. »Nu,» klagade Florinna vid sig sjelf, »är
mig betaget allt tillfälle att tala med Blå Fogel, som hittills
hjelpt mig att bära mina motgångar.» Mera kunde hon icke
säga för tårar. Hon vågade ej öppna fönstret, oaktadt hon
såg fogeln flyga af och an derutanför, ty hon fruktade, att
hon derigenom skulle sätta sin älskades lif i fara. Så förgick
en hel månad, hvarunder hon ingen gång tordes emottaga sin
kära Fogel Blå, hvilken var deröfver nära att råka i
förtviflan. Han tyckte det vara honom omöjligt att uthärda längre
utan Florinnas närvaro, och aldrig tryckte honom hans
förvandling mera än nu. Alla hans försök att mildra sin sorg
voro fåfänga, och ingenting fanns, som kunde trösta honom.
Frökens uppasserska, som dag och natt vaktat på
tillfälle att upptäcka hennes hemlighet, utan att hon dittills
blifvit någonting varse, fann sig till slut så trött och sömnig,
att hon omsider föll i en tung sömn. Så snart Florinna märkte
detta, skyndade hon att öppna fönstret och ropade:
»Min sköna Fågel Blå,
Du till mig komma må!»
med hvilka ord hon vanligen brukade kalla honom till sig.
Han hörde dem ock nu och kom genast flygande upp till
henne i fönstret, och nu blef det en glädje å ömse sidor att
åter få se hvarandra och med de ömmaste och kärligaste ord
försäkra hvarandra om ständig kärlek och trohet! Den unga
fröken var dock så rädd, att hennes vakterska kunde
uppvakna och den kära fogeln derigenom bringas i fara, att hon
ej kunde återhålla sina tårar. Fogel Blå tröstade henne det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
