Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 15. Blå Fogel - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
88
BLÅ FOGEL.
för honom, emedan han icke trodde någon annan ega kunskap
om deras möten. »Ack,» sade han med sorglig röst, »skall
jag hafva detta till lön för min brinnande kärlek? Skall det
vara du, Florinna, som förkortar mitt lif, då jag i fullt
förtroende och med den renaste ömhet kom att besöka dig? Jag
lider för din skull och har aldrig klagat öfver mitt lidande
och likväl har du förrådt mig åt den grymmaste qvinna, som
varit din egen ovän och hvilken du kanske nu gjort till din
vän på min bekostnad.» Dessa tankar plågade honom så att
han beslöt icke längre uthärda ett lif, som blifvit honom så tungt.
Emedlertid hade konung Amundi vän, den vise
svartkonstmästaren Deoleteus, högeligen bekymrad öfver den unge
konungens öde, gått verlden åtta gånger igenom, för att erfara
hvad som vederfarits honom; men förgäfves. Han lät dock
icke afskräcka sig, utan begaf sig till vägs för nionde gången
och kom så till skogen, der konungen befann sig, och der
hans vän nu ropade fem gånger med all magt i ett horn,
hvilket konungen genast igenkände och svarade: »Kom hit till
detta träd och se den olycklige konung Amundus.»
Svartkonstmästaren såg ingen. »Jag är en blå fogel,» sade åter
konungen, och nu märkte honom svartkonstmästaren i det ihåliga
trädet. En annan hade väl kunnat blifva häpen öfver en så
ömklig syn, men för en så vis man, som Deoleteus, var det
icke svårt att med några ord läka hans sår och göra honom
lika frisk och helbregda, som om aldrig något ondt varit
honom tillfogadt. Sedan bad han honom förtälja huru han
blifvit-en blå fogel och hvem som behandlat honom så illa.
Konungen berättade huru alltsammans tillgått och sade till slut,
att det icke kunnat vara någon annan än Florinna, som
uppenbarat deras kärleks hemlighet och samtyckt att låta
cypressträdet besättas med värjor och rakknifvar, hvaraf han blifvit
så svårt sårad. Säkert hade hon gjort det för att köpa sig
drottningens vänskap; men för honom hade det varit långt
lyckligare om han fått dö, innan han upptäckt hennes onda
och trolösa hjerta. Svartkonstmästaren for hårdeligen ut emot
qvinnor i allmänhet och denna ej mindre än de öfriga, samt
rådde konungen att helt och hållet slå henne ur hågen. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
