Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 15. Blå Fogel - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BLÅ FOGEL.
93
főre högeligen förvånade, då de sågo Florinna öfverst på
berget, och ropade, somliga af medlidande: »Huru skall väl den
arma varelsen komma utföre!» Andra af ängslan: »Hon torde
väl vara så galen att gå på vårt spegelglas och skämma bort
det för oss.» Drottningen stod rådlös och visste ej hvad hon
skulle taga sig för; derpå slog hon sönder det andra ägget,
hvarur kommo två dufvor, spända för en vagn, som inom
några ögonblick blef så stor, att hon kunde med beqvämlighet
sitta deri, och knappast var det skedt, förr än dufvorna
begynte flyga och föra henne så sakteligen utföre. »Mina små
vänner,» sade hon till dem, »viljen J föra mig till konung
Amundus, så skolen J icke hafva tjenat någon otacksam.»
Dufvorna lydde; de uppehöllo sig icke hvarken dag eller natt
förr än de kommo till porten af den stad, der konung Amundi
slott var, då Florinna steg ur vagnen, och gaf hvardera en
varm kyss, den de mera aktade än många skänker.
O, huru slog icke hjertat i Florinnas bröst, när hon
besinnade huru nära hennes käraste var. Hon frågade de
förbigående hvar hon kunde finna konung Amundus. De
skrattade och sade: »Hvad vill du honom, kära trappsoperska? Gå
först och tvätta dig.» Drottningen svarade ingenting häruppå,
utan gick sakta sin väg och frågade andra hvar hon skulle
ställa sig, att hon kunde få se konung Amundus. Man gaf
henne till svar, att han dagen derpå skulle följa Forelle till
kyrkan, för att der vigas med henne. Vid denna
underrättelse blef hon så öfverväldigad af sorg, att hon hvarken
förmådde tala eller svara. Hon satte sig ned på en sten
utanför en port, drog håret ned i ansigtet, att ingen kunde känna
igen henne, och sade vid sig sjelf: »Jag olyckliga har då
kommit endast för att vara vittne till min oväns seger och
derigenom göra den ännu större! Det är då för hennes skull,
som han blifvit mig trolös, och det då jag föraktade min egen
välfärd för att frälsa hans lif!»
Dagen derpå skyndade hon till kyrkan, men måste utstå
många stötar af vakten, innan hon kom nog nära att få se
thronen, som man uppfört åt konungen och Forelle, hvilken
redan alla höllo i samma vördnad, som vore hon deras drott-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
