Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 15. Blå Fogel - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
96
BLÅ FOGEL.
veka konungen; men äfven nu hade han tagit in en sömndryck
om aftonen och hörde icke det ringaste af alltsammans.
Kammartjenaren, som hört det, sade, att denna bondepiga icke
måtte vara rätt klok; kärleken måtte hafva förvillat hennes
hufvud. Florinna afbidade dagen för att se hvad verkan hennes
ord haft. »Ack,» sade hon, »har han då alldeles tillslutit sina
öron för mig? Vil han icke mera höra sin Florinna, som
förut varit honom så kär? Men hvilken dårskap att älska
honom ännu ! Jag är väl värd att lida detta för honom, då
jag ej kan slita honom ur mitt hjerta!» Allt detta oaktadt
kunde hon dock icke upphöra att älska honom och beslöt att
ännu göra ett försök att återvinna hans ömhet. Hon hade nu
blott ett enda ägg qvar. Äfven det slog hon sönder, och derur
kom en pastej med sex foglar uti, hvilka sjöngo de vackraste
sånger, spådde och gåfvo råd i sjukdomar, såsom de
erfarnaste läkare. Florinna fägnade sig mycket åt denna underbara
pastej och gick dermed ut i förmaket, der kammartjenaren
sade till henne: »Vet du, Trappsoperska, att om konungen
icke tog in om aftnarne för att få sofya, så hade han länge
sedan blifvit förryckt af ditt pladder hela nätterna igenom.»
Häraf erfor nu Florinna, till sin stora glädje, orsaken till den
kallsinnighet, som hon tyckte konungen, hafva visat. Hon tog
derföre med handen i påsen och sade till kammartjenaren:
»Jag är så viss att icke störa konungen i sin sömn, äfven om
han ej tog in något derför, att jag vill gifvą dig dessa perlor
och diamanter, om du lofvar mig, att i afton, då jag får sofva
i echo-kammaren, icke gifva konungen någon sömndryck.»
Kammartjenaren var icke svår att öfvertala härtill. En stund
derefter kom Forelle och fick se Florinna med sin pastej, den
hon låtsade vilja äta upp. »Hvad gör du der, Trappsoperska?»
ropade hon. »Jag håller på att äta upp ett par sångare och
spåmän,» sade hon, och i detsamma begynte alla foglarne låta
höra sig ett par sjöngo; en tredje ropade: »Gif mig ett par
styfver, så säger jag hvad dig hända skall,» och en
kanariefogel öfverröstade alla de öfriga, skrikande: »Tyst, tyst! jag
är en läkare, som botar alla sjukdomar, utom dem kärleken
förorsakar.» »Vid min tro,» sade Forelle, »detta är en ko-
―
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
