Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 15. Blå Fogel - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BLÅ FOGEL.
97
stelig paste]; hvad skall du hafva för den?»-»Det vanliga,
att få ännu en natt sofva i echo-kammaren», svarade Florinna.
-»Det skall du få, Trappsoperska,» sade Forelle, helt glad
att få ega en sådan sällsamhet. Florinna var ej mindre glad
i sitt hjerta, synnerligast som hon nu hoppades, att konungen
säkert skulle komma att höra hvad hon hade att säga.
När aftonen var inne, lät hon således åter föra sig in i
echo-kammaren, innerligen önskande, att kammartjenaren måtte
hålla sitt löfte. Så snart hon nu trodde, att alla voro
insomnade, begynte hon med sin vanliga klagan: »Ack, för hvilka
faror har jag ej utsatt mig, då jag begifvit mig på vägen att
uppsöka dig, som nu flyr mig och föresatt dig att taga Forelle
till äkta! Hvad har jag då brutit mot dig, att du öfvergifvit
mig och förgätit hvad du så dyrt besvurit? Påminner du dig
då icke mera din förvandling, min ömhet och våra kärliga
möten?» Detta och allt annat, som tillförene förefallit dem
emellan, uppräknade hon så noga, att man väl kunde förmärka
huru troget det var fästadt i hennes minne. Konungen, som
icke fick någon blund i sina ögon den natten, hörde tydligen
sin Florinnas ord och röst, men kunde icke begripa hvarifrån
de kommo. Hans kärleksfulla hjerta förde honom dock hans
älskade så lifligt till minnes, att han icke kunde afhålla sig
att svara henne: »Ack, grymma Florinna, är det väl möjligt,
att ni är här och att ni öfverlemnat mig i vår gemensamma
oväns händer?» Florinna lät icke svar fela häruppå och sade,
att om han ville tala vid Trappsoperskan, så skulle han få
nöjaktig upplysning om hela hemligheten. Konungen sände
då genast sin kammartjenare att kalla till honom
Trappsoperskan; men kammartjenaren sade, att det var omöjligt,
emedan hon sofi echo-kammaren. Nu visste konungen icke hvad
han skulle tänka. Omöjligt föreföll det honom, att en så
mägtig drottning, som Florinna, skulle hafva förklädt sig till
en trappsoperska; men ej mindre ogörligt förekom det honom,
att hennes röst skulle så helt och hållet likna Florinnas, och
att någon annan än hon sjelf skulle veta så mycket om hvad
de haft sig emellan. Under detta tvifvel steg han upp, klädde
sig i hast och gick utför en lönntrappa ned till
echo-kamma-Sv. Folkböcker. II.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
