Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 16. Lycksalighetens Ö - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LYCKSALIGHETENS Ö.
103
sen sin lilla säng, täckt prydd med rosor och andra
välluktande blommor. I Zephyrs rum var det ock mindre kallt än
i de öfriga.
Adolph lade sig till hvila, men tanken på den sköna
prinsessan å Lycksalighetens Ö gjorde, att natten föreföll honom
ännu svårare än den föregående dagen med allt hvad han
derunder utstått af regnet och ovädret. Han sökte skingra sin
oro genom samtal med den lille Zephyr, hvilken vänligt och
förståndigt besvarade alla hans frågor. Prinsen ville veta, om
det icke funnes någon möjlighet för honom att, medelst
Zephyrs tillhjelp, komma till den omtalade ön. Zephyr svarade,
att sådant vore ganska vådligt, men att, om prinsen hade nog
mod att anförtro sig i Zephyrs händer, skulle han väl föra
honom dit genom den vida rymden. »Jag har en kappa,»
tillade Zephyr, »som jag vill gifva eder. Då ni vänder dess
gröna sida utåt, blir ni osynlig, hvilket är eder så mycket
nödvändigare, som edert lif beror deraf, emedan grymma djur
äro satte att vakta ön, och om de blifva eder varse, kan ni,
så käck ni än är, icke mot dem värja edert lif.» Adolph för- .
säkrade, att han gerna ville underkasta sig alla farligheter,
de måtte vara hvilka som helst, allenast han kunde få se
henne, som redan fängslat hans hjerta i de starkaste band;
han antog derföre Zephyrs tillbud med största glädje.
Knappt hade Phoebus hunnit visa sig på sin perlevagn
och sända sina första strålar till deras bostad, förr än Adolph
väckte Zephyr som inslumrat. »Min hurtige Zephyr,» sade
han, »nu är väl tiden inne att vi begifva oss på vägen.»
»Må göra,» svarade Zephyr, »jag har ingenting deremot; ty
jag kan gerna tillstå för er, att jag är kär i en täck ros der
på ön, som skulle visa sig ganska tyckmycken, om jag
försummade att i god tid infinna mig hos henne.» Derefter gaf
han prinsen kappan och sade: »Jag skall föra eder på samma
sätt, som jag, på Kärleksgudens befallning, förde Psyche till
det slott, han för henne låtit bygga,» hvarpå han tog prinsen
i famn och utsträckte så sina snabba vingar till flygt.
Ehuru oförskräckt den unge prinsen var, kunde han ej
hindra sig att känna någon fruktan, då han såg sig på detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
