Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 17. Enbusken - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ENBUSKEN.
121
han en gång till,» sade de andra, »så skall han gerna få
stenen.» Då flög fogeln ned, och alla mjölnaredrängarne
hjelptes åt att välta fram stenen, men fogeln stack halsen genom
hålet, tog så stenen med sig upp i trädet och sjöng sin sång
ännu en gång, och då han sjungit den till slut, lyftade han
vingarne, höll keden i den högra klon, och skorna i den
venstra, och om halsen hade han qvarnstenen, och flög långt,
långt bort tills han åter kom till sin faders hus.
-
Der sutto fadren, modren och Malena till bords, och
fadren sade: »Hvad jag i dag är lätt om hjertat, jag känner mig
så väl till mods.» »Nej,» sade modren, »jag känner mig så
tung, som om det vore åska i luften.» Men Malena sade
intet, utan gret blott. I detsamma kom fogeln flygande, och
när han satt sig på taket, sade fadren åter: »Ack, hvad jag
är nöjd i dag; det förekommer mig alldeles, som om jag
skulle få återse någon gammal vän.» — »Nej,» sade hustrun,
»jag är tvärtom så orolig, att tänderna skallra i munnen
på mig, och det är, som hade jag eld i ådrorna.» Malena
satt i ett hörn och gret, så att tallriken, som hon höll för
ögonen, blef alldeles våt af tårar. Då satte sig fogeln på
taket öfver dörren och sjöng:
-
»För mig min moder lade försåt»
-
Då höll modren för öronen, tillslöt ögonen och ville
hvarken se eller höra; men det brusade för öronen på henne som
den starkaste storm, och hennes ögon brände i hufvudet som
eldkol.
»Jag dog, och min fader mig åt»
-
»Ack, min hustru,» sade mannen, »hvad den fogeln
sjunger herrligt! Solen skiner så klar, och luften doftar som de
kostligaste vällukter.»
»Min syster Malena»
-
Då gömde Malena hufvudet i sitt halskläde och gret.
Men fadren sade: »Jag går ut, jag måste se den fogeln på
närmare håll.» »Ack nej,» ropade hans hustru, »gå ej ut;
det förefaller mig som om hela huset skakade och stod i
ljusan låga.» Mannen gick likväl ut och såg på fogeln.
-
»Tog alla bena,
»Knöt in dem i silkesduk.
-
Till slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
