Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 17. Enbusken - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
122
ENBUSKEN.
Hon lade dem under enbusken ut.
Klivit, klivit! då blef jag en fogel så vacker !»
I detsamma lät fogeln guldkeden falla, och den föll just
om halsen på fadern. Då gick fadren åter in och sade:
»Hvilken rar fogel! Se sådan guldked han skänkt mig, och huru
vacker är han inte!» Men hustrun blef så ängslig, att hon
sprang längst bort i rummet och det med sådan hast, att
mössan föll af henne.
Åter började fogeln att sjunga:
»För mig min moder lade försåt»
»Ack,» ropade hon, »att jag låge tusende famnar under
jorden hellre än att höra denna sång!»
»Jag dog, och min fader mig åt»
Då bleknade styfmodern som ett lik.
»Min syster Malena»
-
»Ack,» sade Malena, »jag vill gå ut och se, om inte
fogeln också ger mig något,» och så gick hon ut.
»Tog alla bena,
Knöt in dem i silkesduk»
–
I detsamma kastade fogeln ned skorna.
»Till slut
Hon lade dem under enbusken ut.
Klivit, klivit då blef jag en fogel så vacker!»
Malena blef nu så glad, tog på sig skorna och hoppade
in. »Ack,» sade hon, »jag var så bedröfvad när jag gick ut,
men nu är jag så lätt om hjertat. Det kan jag säga är en
söt fogel, som gifvit mig ett par så vackra skor.» - »Nej,»
sade modren, sprang upp, och håren reste sig på hennes
hufvud, »för mig är det, som om verlden skulle förgås. Jag vill
också ut att hemta frisk luft.» Och så gick hon ut, men i
detsamma hon kom utom dörren brask lät fogeln
qvarnstenen falla på hennes hufvud, så att hon blef alldeles
sönderkrossad. Fadren och Malena hörde det och sprungo ut.
Då uppsteg en stark rök och en brinnande låga från enbusken,
och när den var förbi, stod der den lilla gossen alldeles
lefvande, och tog sin far och sin syster i handen. Då fick
fadren veta huru allt hade tillgått och vardt innerligen glad,
-
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
