Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 18. De sex Svanorna eller Den ädelmodiga Systern - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
128 DE SEX SVANORNA ELLER DEN ÄDELMODIGA SYSTERN.
svanor och flögo bort i luften. Nu trodde hon sig hafva röjt
alla styfbarnen ur vägen, emedan den lilla prinsessan ej hade
kommit fram och hon dessutom ej visste af henne. Hon gick
således helt nöjd tillbaka till slottet.
Dagen derpå kom konungen, men fann ingen mer än sin
lilla dotter, som berättade honom, att hon från sitt fönster
sett, huru hennes bröder flugit bort som svanor, och visade
honom fjädrarne, hvilka de tappat på marken och hon plockat
tillsamman. Konungen blef högeligen bedröfvad; dock trodde
han ej, att det varit drottningen, som utfört denna onda
gerning, och då han fruktade att äfven förlora sin dotter, om
han lät henne blifva qvar, så ville han taga henne med sig
hem. Men hon var rädd för styfmodern och bad, att hon
åtminstone måtte få dröja natten öfver, hvilket konungen tillät.
När det blef mörkt, flydde hon och gick rätt fram in i
skogen. Så vandrade hon hela natten och hela den följande
dagen, utan att hvila, till dess hon slutligen för trötthet ej
kunde komma längre. Då blef hon varse ett litet hus, der
hon gick in och fann ett rum med sex små sängar; men hon
tordes ej lägga sig i någondera, utan lade sig på golfvet
under en deribland och tänkte på detta sätt tillbringa natten.
Kort före solens nedgång fick hon höra ett susande i
luften och såg i detsamma sex svanor flyga in genom fönstret.
De satte sig på golfvet och blåste på hvarandra, så att
fjädrarne föllo af; derpå kröpo de ur svanhuden, som ur en
skjorta, och flickan igenkände sina sex bröder och sprang nu
fram med stor glädje. Då bröderne fingo se sin lilla syster, blefvo
de mycket glade, men den glädjen räckte icke länge, ty de
visste väl, att hon ej kunde få stanna hos dem. »Här kan
du ej bli qvar,» sade de till henne, »ty det är ett
röfvarherberge; när röfrarne komma hem, så mörda de dig.» Hon
blef mycket förskräckt häröfver, men frågade, om de ej kunde
skydda henne. »Nej,» svarade de, »ty blott en fjerdedels
timma hvarje afton kunna vi aflägga vår svanhud och återfå
vår menniskoskapnad; sedan blifva vi åter förvandlade.»
»Kan då jag icke befria er?» frågade flickan. »Ack nej,»
svarade de, »det kan du ej, ty det är för mycket svårt. I
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
