Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 19. Gråkappan - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
140
GRÅKAPPAN.
låg hon länge, och då hon vaknade och darrande reste sig upp,
var hela slottet försvunnet och hon satt på en berghäll ensam
i vilda skogen. Hon ville nu försöka leta sig hem till sin far,
men fann snart, att hon befann sig på ett helt annat ställe, än
der hon först träffat Gråkappan, och att trakten var henne
alldeles obekant. Så vankade hon i flera dygn omkring i
skogen, utan hvarken mat eller dryck, och blef till slut så matt
af hunger och gående, att hon dignade ned mot en sten och
föll i en djup sömn.
Medan hon så låg der, kom en konung, som jagade i
skogen och ifrigt förföljde en dofhjort, att närma sig stället, der
hon var.
Förvånad vid denna syn och förtjust öfver hennes
skönhet stannade han, och hjorten fick obehindradt fortsätta sitt
lopp. Ju längre han betraktade den sofvande, desto mera blef
han intagen af kärlek, och då hon till slut slog upp sina milda
ögon, blef han så hänryckt, att han nedföll till hennes fötter
och bad henne följa honom till hans rike och blifva hans
gemål. Prinsessan, förvirrad af allt hvad hon den sednare tiden
upplefvat och färdig att anse alltsammans för en dröm, neg
ödmjukt och följde honom, utan att rätt veta hvad hon gjorde.
Så kommo de hem till hans konungaborg, och här lät han
anrätta ett ypperligt gästabud och vigde sig samma afton med
Jucunda, som så blef hans drottning. Men ett var underligt
härvid, det likväl ingen visste mer än konungen sjelf: att
medan han stod i brudstolen och just som han skulle utsäga
vigsel-orden, öfverkom honom i hast en dvala, så att han icke
mera visste hvad han sade eller gjorde. Ingen annan hade
likväl märkt detta, utan alla hade riktigt hört de ord,
brudgummen borde säga.
När nu ett år var nära förlidet, födde drottningen en son.
Men samma natt barnet föddes, medan alla sofvo utom
drottningen, såg hon hastigt Gråkappan stå vid sin säng och hörde
honom hotande fråga: »Prinsessa, hvad såg ni under luckan?»
Då drottningen af häpnad ingenting svarade, tog han det
nyfödda barnet samt strök blod om modrens fingrar och mun.
När så drottningens hoffolk vaknade och sågo, att hon var
förlöst, men funno intet barn, blott att hennes mun och händer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
