Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kasora förra gången, yttrade han icke ett ord; men di de
blickade på hvarandra med de aldramildaste ögon, tyckte hon sig
si salig, att hon gerna ville dö, blott de finge dö tillsammans.
Härvid gungade hennes barm i sömnen, och hennes
kinderTod-nade, utan att hon sjelf i sin oskuld förstod hvarföre; att hon
brann af Ijuf kärlek kunde blott englarne märka.
Men då prinsessan vaknade om morgonen och fann, att
alltsammans endast varit en dröm, blef hon ännu svårmodigare
än dagen förut Hela slottet föreföll henne som en ödemark,
och trefnad fann hon ingenstädes. Hvarje afton hoppades hon
att under natten återfå sin sköna dröm; men ehuru hon på
detta sätt framsläpade ett helt långt år, återkom den dock
aldrig, så att hon hade ingenting till sm tröst. Det enformiga
lif, hon förde, blef henne sluteligen så odrägligt, att hon tyckte
sig aldrig kunna blifva olyckligare än hon var’ och blott längtade
efter en förändring, den måtte blifva hvilken som helst. Då
rann henne i sinnet den förbudna luckan, hvilken hon hittills
knappast tänkt uppå. Hon blef allt mera nyfiken att erfara
hvad som kunde vara derunder, och hon föresatte sig att
uu-dersöka det vid första tillfälle, då hon kunde vara säker för
Gråkappan
En dag, dä hon stod i ett af slottsfönstren, såg hon
honom helt ifrigt gå öfver åkrarne och ängarne derutanför, och
hoppa öfver gärdesgårdarne, likasom han haft särdeles brådtom.
Hon följde honom med ögonen så långt hon kunde, men då
han helt och hållet försvunnit i fjerran, skyndade hon i
rummet, der luckan var, böjde sig ned till golfvet och lyftade upp
den. Dock, på Ögonblicket lät^hon den åter falla, ty till sin
stora förskräckelse såg hon Gråkappan stå derunder. Knappt
vetande hvad hon gjorde sprang hon tillbaka till fönstret, och
se, der var åter Gråkappan långt i fjerran, men närmande sig
med väldiga skutt, så att han inom få ögonblick stod vid
prio-sessans sida och frågade med en röst, som denna gången var
ännu hesare och hemskare än vanligt: »Prinsessa, hvad såg ni
under luckan?»
Bestört öfver hvad hon sett och öfver Gråkappans fråga
kunde prinsessan icke svara ett ord, utan nedföll afdånad. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
