Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 20. Pelle Båtsman - Inledning - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
144
PELLE BÅTSMAN.
20.
Pelle Båtsman.
Denna saga, af inhemskt ursprung, utgafs första gången, efter en
muntlig berättelse från trakten kring Götheborg, i Svenska Folksagor.
Samlade och Utgifne af H-d (HAMMARSKÖLD) och I-s (IMNELIUS).
Stockholm 1819. I, 157—189. Sedermera har den, såsom folkbok,
utkommit i flere upplagor, alla noggrannt aftryckta efter den nyssnämda.
De, Utg. sett, äro: »Pelle Båtsman. Stockholm, 1824, hos Johan
Hæggström», 16 sid., 8:o; »En ny, märklig Historia, om Pelle Båtsman,
hwilken, sedan han från ett stort röfwareband räddat Konungens af
Armenien Dotter blef med henne förmäld, samt efter Konungens död, blef en
mäktig och aktad Regent öfver samma Rike. Jönköping, 1833, hos
Direct. J. P. Lundström», 20 sid., 8:o; »En sällsynt märkwärdig och lustig
Historia om Pelle Båtsman. Lund, tryckt hos Lundberg och Lönnegren.
1833», 16 sid., 8:o; »Wexiö, 1837, tryckt hos Sven Rasks Enka», 16
sid., 8:o; »En alldeles ny och wacker Historia, om Pelle Båtsman.
Norrköping, 1835, Ad. Fredr. Raams Enka», 15 sid., 8:o; »Norrköping.
Adolph Fredrik Raams Enka. 1837», 16 sid., 8:o; »Norrköping, tryckt
hos E. Törnequist 1840», 15 sid., 8:o, samt »En mycket märkwärdig
Historia om Pelle Båtsman, hvilken, sedan han från ett stort
röfwareband räddat Konungens af Armenien Dotter blef med henne förmäld,
samt efter Konungens död, blef en mäktig och aktad Regent öfver samma
rike. Sundswall, A. P. Landins Boktryckeri, 1841», 15 s., 8:o.
Sagan finnes dessutom aftryckt bland Folk-Sagor för Gamla och
Unga. Örebro 1839. I, 9–26.
En konung i Armenien, vid namn Elmansib, förlorade sin
gemål genast efter det hon till verlden framfödt en skön
prinsessa. Till henne vände konungen derföre hela sin kärlek,
och hans enda tröst, i sin stora bedröfvelse, var omsorgen om
hans dotters värdiga uppfostran. Så uppvexte hon till sitt
femtonde år, och öfver alla länder spridde sig ryktet om hennes
skönhet och dygder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
