Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 20. Pelle Båtsman - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PELLE BÅTSMAN.
145
Vid denna tiden hände det sig en dag, att prinsessan tog
orlof af sin far för att gå och spatsera några timmar i lundarne
kring hufvudstaden; men efter denna spatsergång kom hon
icke tillbaka. Konungen lät söka henne i hvarje hus, i hvarje
skogsdunge, öfver hela sitt land, och då han icke återfann
henne, kan man lätt tänka af hvilken hjertans sorg han blef
betagen. Hans rådsherrar sökte på allt sätt att trösta honom
och visa honom fåfängligheten af hans sorg, i det de föreställde
honom, att prinsessan förmodeligen vore död, och att han,
såsom en förnuftig man, borde besinna det intet dödligt kan lefva
beständigt; men konungen hade inom sig en fast öfvertygelse,
att hon ännu lefde i stort betryck, så att hon väl behöfde hans
hjelp och bistånd, Derföre lät han utrusta alla sina skepp och
befallte sina sjömän att kring alla haf och främmande länder
söka den sköna prinsessan, samt utlofvade tillika, att den, som
kunde finna och hemföra henne, skulle till belöning erhålla
hennes hand och genast hälften af hans konungarike.
Denna uppmaning efterkommo alla skeppskapitener i hela
Armenien, och en af dessa anlände slutligen till Trapezunt, der
han noga efterspanade prinsessan, men hela hans sökande var
dock fåfängt. Då han en dag, helt nedslagen häröfver,
vandrade omkring i staden, råkade han på gatan en stor fullväxt
gosse, som af tvenne starka karlar var gripen och
obarmhertigt piskades, utan att dock gossen mycket klagade öfver den
smärta honom vederfors. Då gick kapitenen till dem och
sporde dem till, hvi de så obarmhertigt förforo med pilten;
de svarade, att han vore satt i lära hos en skomakare, men
att han aldrig ville göra gagn, utan hela dagarne lopp
omkring på gatorna och försummade arbetet. Då vände sig
kapitenen till gossen och föreställde honom huru illa han gjorde
att så förstöra sin ungdom utan att något lära. Gossen
svarade, att han mot sin vilja blifvit satt till skomakaren, hvars
handtverk han alldeles icke ville lära, men om han blott finge
följa sin egen böjelse i val af yrke, så skulle han nog vara
flitig. »Hvartill har du då böjelse,» frågade kapitenen »och
huru heter du?» »Mitt namn är Pelle,» sade gossen, »och
från min spädaste barndom har hela min håg lekt på att få
Sv. Folkböcker. II.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
