Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man till den andra oeh frågade, om, i fall ban skulle betala
för den olycklige gäldenären, denne då lemnades i fred, och då
borgenären detta bejakade, gick Pelle till det stalle der han
nedgräft sina penningar, upptog sex styfver ocb gaf dem åt
fordringsägaren, hvarefter denne genast försvann. Men den andra
befriade gasten gick nu fram till Pelle, tackade honom
förbindligt för den tjenst han honom visat, och lofvade, att, i fall han
skulle komma i någon nöd, så. ville lian vid första påkallande
vara till hands med hjelp och bistånd. »Hvad bistånd skulle
väl du, usla skuggal kunna göra mig?» frågade Pelle, — »Åh,»
sade gasten, »ingen är sä mäktig, att han icke någon gång
be-höfver den svagares hjelp, och böf du betänka,» tillade han.
»att sjelfva lejonet, utan bistånd af den föraktade råttan, skulle
hafva varit förloradh» — »Härmed, må nu vara huru det vill,»
inföll Pelle, »men visst är, att du nu gjorde mig största
tjen-sten, om du gick bort och lät mig få sofva i rem Gasten lydde
utan gensägelge befallningen och försvann gebast , hvarefter Pelle
åter lade sig under silt träd och sof till dess solens strålar,
andra dagen, brände honom vaken.
. Sedan han uppstått, kände han sig besvärad af hunger,
hvarföre han beslöt att vandra längre in åt landet, för att söka
efter nsågpn by , öer menniskor funnos, hvilka för penningar
qch goda ord kunde gifva honom mat. Han teg derföre något
paed sig ur sin pung, nedgräfde den åter i jorden och börjado
sin vandciqg. Han hade dock icke gått länge i skogen, förr än
fyra, vilda beväpnade karlar rusade fram emot honom, utur en
tät dunge, och med häftighet frågade honom hvem ban var och
hvad han hade; der i skogen att göra? Pelle märkte genast
brad slags folk’han nu råkat i färd med och svarade derpå,
4tt han vore en mästertjuf, som begilvib sig io i sfcogen, för
att dölja sig undan efterspaningar. »Då är dui just en
kärkommen medlem af vårt samfund,» svarade en af karlaroe, »ty« vi
öro röfvare», ViU du« förena dig med oss?» —i »Visserligen,»
Svarade Pelle,, »om Jicke bafven något deremet.»
»lngdlun-d*,»genmäl te röf.vstren; »blott da talar sant i hvad« du-säger*
,meo’ derpå .måste vi först se ett öfvertygande prof.» — »Gaiwka
gema,» gaf Pelle till svary»dock förstböreriJ gifva-mig något till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
