Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Legender - 1. Jesu Barndoms-Bok - Inledning - Legenden - Om Joachim och Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JESU BARNDOMS-BOK.
163
tielo Neitsestä Mariasta ja hänen Wanhimistansa Joakimista ja Annasta.
Suomen kiellele kännetty. Kolmas Paino. Jönköpingissä, präntätty N.
E. Lundströmmillä, wuonna 1840», 58 sid., 12:o; »Meidän
netty. Neljäs Paino. Jönköpingissä
»Meidän
- -
-
kän-
1841», 58 sid., 12:o, samt
kännetty. Tuckhulmissa, Berginluonna, 1843», 83 sid. 8:o.
Om Joachim och Anna.
Bland Israels folk var en man af stort anseende, som hette
Joachim och var född af Juda slägt, en af de 12 patriarchen
Jacobs söner, som var Abrahams son, hvilken Abraham Gud
gaf det löftet, att han ville låta sin son födas af dess
afkomlingar. Denne Guda-Sonen skulle med sin tillfyllestgörelse,
lidande och död frälsa hela menniskoslägtet från deras synder.
Detta trodde äfven Joachim, ty han fruktade Gud och tjente
honom med mildhet och många goda gerningar. Det gods, som
han samlade om året, skiftade han i trenne delar: en del gaf
han det fattiga folket, den andra till gudstjensten, och med den
tredje försörjde han sig och sitt folk. Och för det han så
fruktade Gud, blefvo hans penningar många, och hans egodelar
öfverflödige, så att ingen var hans like ibland Israeliterne.
Då han var 25 år, gifte han sig och fick en hustru af sin
egen slägt och konung Davids börd; de voro tillsammans uti
20 år, dock utan lifsfrugt. En gång, då han var uti templet
och ville offra till Gud, kom der en man benämnd Ruben och
afviste honom derifrån och sade: »Du är icke värdig att vara i
Guds tempel, du hafver ingen lifsfrugt med din hustru;» ty det
var skrifvet i lagen, att de skulle vara uteslutne från templet,
som ej fingo barn tillsammans. Då gick Joachim gråtande utaf
templet och ville ej fara hem igen till sin hustru, utan tog
sina boskapshjordar och for bort uti öknen, att man ej kunde
finna honom uti 8 månader; ty det grämde honom svårligen och
han sade: »0 allsmäktige Gud, misskunda dig öfver mig och
hör min ödmjuka bön.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
