Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Legender - 2. Förrädaren Judas - Legenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
204
FÖRRÄDAREN JUDAS.
Pilatus och klagade för honom sin nöd samt den grymma
hjertesorg henne blifvit tillfogad, då hon funnit sin man mördad i
hans egen trädgård, och hon visste icke hvilken hade kunnat
taga honom så ömkeligen af daga. Då sade Pilatus till henne:
»Ja,´ qvinna, edert klagomål har jag väl hört och förnummit,
och gör det mig rätt ondt om min granne, den fromme
mannen; men hvad kan jag dertill göra? Känden J förvisso hvilken
hans baneman varit och kunden gifva mig det vid handen, så
ville jag hjelpa eder så mycket mig möjligt vore och befordra
honom till rättvist straff; men förr än J fått rätt på honom, är
det icke värdt J anliten mig derom.» Med så ringa hugsvalelse
måste den arma bedröfvade hustrun taga afträde.
Någon tid derefter, då allt åter var tyst och stilla, så att
icke mer taltes om denna sak, gick Pilatus till samma enka
och tillböd sig, dock under ett falskt sken, att vilja vara
hennes försvar och i framtiden förse henne med ett godt
giftermål, om hon eljest i detta mål ville hafva förtroende till
honom. Sedan han sålunda tidt och ofta lofvat henne, att han
ville förse henne med en from man igen, samtyckte hon på
sistone till hans förslag, och så snart Pilatus i detta ärendet
fått hennes ja, kungjorde han sin tjenare Judas, huruledes han
ville skaffa honom den rika enkan, hvaröfver denne förrädaren
storligen gladde sig och tänkte: kan jag komma till en sådan
egendom, så må jag väl i sanning säga, att jag i en god stund
kommit till min nuvarande husbonde; då slipper jag längre vara
en tjenare, utan blifver min egen herre.
Pilatus blef ock fast vid sin föresats och lät intet af förr
än han bragt saken så vida, att Rubens enka tog Judas till sin
äkta man. Men så snart Judas väl hade fått henne, begynte
han straxt ett så oskickligt och gudlöst lefverne, att den arma
qvinnan blef dag ifrån dag allt mera sorgefull deröfver. Judas
frågade henne tidt och ofta hvad orsaken var, att hon så
stadigt och utan återvändo sörjde; men hon dolde det för honom
en lång tid. Omsider utbrast hon dock i följande ord: »Jag må
väl sörja och gråta, ty jag kan med godt samvete säga mig
vara den aldra olycksaligaste qvinna, som någon tid funnits på
jorden, först i anseende dertill, att jag ej födt mer än ett enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
