- Project Runeberg -  Svenska Folkböcker. Sagor, Legender och Äfventyr, jemte Öfversigt af svensk Folkläsning / Sednare bandet /
205

(1845-1848) [MARC] Author: Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Legender - 2. Förrädaren Judas - Legenden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FÖRRÄDAREN JUDAS.
205
barn till verlden, och så snart det var födt, måste jag lägga
det i ett skrin, kasta det i hafvet och låta det flyta för vind
och våg, och det för den uppenbarelse, jag fått i drömmen, om
detta barns ondska; sedan att min förste man så ömkeligen
omkom, och jag ännu ej vet af hvem eller på hvad sätt han
blef ihjelslagen, och sluteligen är min tredje sorg, den jag
dageligen drages med och som går mig mycket mera till hjertat,
än de föregående, att, ehuru jag efter min förre mans
beklageliga frånfälle velat lefva och dö såsom enka, jag likväl af
landshöfdingen Pilatus låtit öfvertala mig att taga dig; häröfver har
jag största ängslan och ett oroligt samvete.»
Då Judas hörde henne tala om barnet, som hon utkastat,
begynte han tänka på de ord drottningen honom sagt, att han
var ett hittebarn, och frågade sin hustru huru det var
tillgånget med detta barnet, hvilket hon från början till slut förtäljde
honom, så att han väl kunde förstå, att han var samma barn.
Nu begynte hans samvete vakna; nu besinnade han den stora
synd och ondska, han alltifrån barndomen intill närvarande stund
bedrifvit först i det han slagit konungens son ihjel, hvilken
likväl låtit honom uppfostras; för det andra, att han mördat
sin egen fader, och för det tredje, att han nu bedrifvit
blodskam med sin köttsliga moder. När han så öfvervägat dessa
vederstyggliga synder och laster, uppenbarade han sig för
modren och sade, att han var samma barn, som hon tillförene
utkastat. Denna nya sorg, som hon häraf rönte, gick henne
ännu mera till hjertat än någon af de förra, och som det nu
just var den tiden, då vår Herre Christus gick omkring i
verlden och förkunnade menniskorna, att de genom en allvarlig
bättring kunde återvinna Guds nåd, kom hon honom ihåg och
sade till Judas: »Emedan du är en så stor och grof syndare,
som bedrifvit så mycket ondt, så gå till Jesum; han är en
sannskyldig profet och förlåter dem deras synder, hvilka taga sin
tillflygt till honom och söka förlåtelse. Bekänn för honom din
ondska och fall honom till fota; bed om nåd och icke om rätt.»
Det gjorde Judas, gick till Herran Jesum och bekände för
honom alla de synder han begått. Då förlät honom Jesus af sitt
faderliga hjerta allt hvad han brutit och antog honom att vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 12 19:04:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolkbok/2/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free