Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Legender - 5. Sanct Pehr och Broder Lustig - Legenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SANCT PEHR OCH BRODER LUSTIG.
231
»Ack,» sade han, »det
behållen man,» begaf sig
»jag vill försöka med gässena.» Han gick alltså ut och utanför
dörren sade han: »Jag önskar att de två stekta gässen, som
stå i kakelugnen, vore i min ränsel!» Derpå öppnade han den
och såg att de båda gässen lågo der.
var en skön inrättning; nu är jag en
till en äng, och tog fram stekarne. Under det han satt och
spisade, kommo tvenne gesäller gående och sågo så begärligt på
den ena gåsen, som ännu var orörd. Broder Lustig tyckte sig
hafva nog af en, ropade gesällerna och gaf dem den andra.
De tackade honom och gingo till värdshuset, läto der gifva sig
vin och bröd, togo fram gåsen, som de fått, och började spisa.
Värdinnan såg detta och sade till sin man: »De sitta och äta
gåsstek, se efter om det icke är en af våra, som stodo i
kakelugnen.» Värden såg efter, men kakelugnen var tom. »Hvad?
ni tjufpack! viljen J äta gåsstek på det sättet? Betala genast
eller skall jag prygla eder gula och gröna.» De svarade, att de
ej stulit gåsen, utan erhållit den till skänks af en afskedad
soldat, ute på ängen. »Ni ska ej sätta vaxnäsa på mig,» sade
värden, »soldaten har varit här, och han gick som en ärlig
karl härifrån, ty honom passade jag på; men Jären tjufvar och
skolen promt betala » Som de ej kunde betala, tog värden
käppen och piskade ut dem.
-
-
Broder Lustig fortsatte sin väg och kom till ett präktigt
slott, utmed hvilket stod ett dåligt värdshus. Han gick in och
bad om nattqvarter, men värden afvisade honom sägande: »Här
finns ingen plats, huset är fullt af främmande.» »Det
förundrar mig, ,» sade Broder Lustig, »att de komma till er, och
ej till det präktiga slottet.» »Ja,» svarade värden, »det är ej
narri, att ligga der en natt. Ännu har ingen, som försökt det,
kommit lefvande derifrån.»
-
-
-
-
»Om andra försökt det,» sade
Broder Lustig, »vill äfven jag försöka det.» »Låt ni bli det,
det kostar er hals.» »Åh inte skall det kosta halsen heller;
gif mig bara nyckeln, samt mat och drick.» — Då gaf värden
honom nyckeln, samt mat och drick, och dermed gick Broder
Lustig in i slottet, gjorde sin aftonmåltid, och då han slutligen
blef sömnig, lade han sig på golfvet, ty der fanns ingen säng.
Han somnade snart, men om natten väcktes han af ett starkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
