Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Legender - 5. Sanct Pehr och Broder Lustig - Legenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
232
SANCT PEHR OCH BRODER LUSTIG.
buller. Han satte sig upp och såg nio svarta onda andar, som
slutit en ring omkring honom och dansade. Broder Lustig sade:
»Dansa ni så länge ni orka, men kom bara icke mig för nära.»
- Men djeflarna kommo allt närmare och närmare, så att
Broder Lustig slutligen blef ond, tog en stol och slog ikring med
den. Nio djeflar mot en soldat var likväl för mycket, så att
när han slog till en, ryckte en annan honom i håret o. s. v.
»Aj, aj, satans pack!» ropade han, »nu blir det förmycket
rasande: men vänta bara litet!» och derpå sade han: »Jag önskar
alla nio djeflarna i min ränsel.» Ett tu tre, så voro alla der;
han spände igen och kastade den på golfvet. Nu blef det
alldeles tyst, hvarföre Broder Lustig ånyo lade sig, och sof till
ljusa dagen. Då kommo värden och den adelsmannen, som var
egare till slottet, för att se hur det gått med honom. När de
sågo honom frisk och munter, blefvo de förundrade och frågade
honom om andarne ej stört honom? »Åh, nej,» sade Broder
Lustig, jag har dem alla nio i min ränsel; nu kan ni åter i
frid och ro bebo ert slott, ty hädanefter skall det visst aldrig
spöka der.» Adelsmannen tackade honom och belönte honom
frikostigt, samt erböd, att om han ville blifva qvar i hans tjenst,
så skulle han blifva försörjd till dödsdagen. Han svarade: »Nej,
jag är van att vandra omkring, och vill nu fortsätta min väg.»
Derefter gick Broder Lustig till en smedja, lade ränseln,
med de nio djeflarna uti, på städet, och bad smederna att slå
på. De slogo af alla krafter med sina stora hamrar, så att
djeflarne höllo en ömkelig låt. När han öppnade ränseln, voro
åtta döde, men en, som setat i ett veck, var ännu lefvande,
smög sig ut och for åter till helfvetet.
Eremi-Sedermera vandrade Broder Lustig långt och länge omkring
i verlden, men slutligen blef han gammal och tänkte på sin
död. Då gick han till en eremit, som var känd för en from
man, och sade till honom: »Nu är jag trött att längre vandra
omkring, och önskar nu att komma i himmelriket.»
ten svarade: »Här äro tvenne vägar, den ene är bred och
behaglig, den förer till helfvetet; den andra är trång och
besvärlig, den förer till himmelen.» »Då vore jag väl en narr,» tänkte
Broder Lustig, »om jag skulle gå den trånga och besvärliga,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
