Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vandlade han sig i en råtta, som lopp utåt golfvet. Genast
rusade katten pS råttan och åt upp den.
Emedlertid hade konungen hunnit fram till slottet, och då
han fann det särdeles vackert, föll det honom in att bese det.
När katten hörde bullret af vagnen på vindbryggan, lopp han
konungen till mötes och sade: »Eders Maj:t, var välkommen i
markisens af Carabas slott!» — »Hvad, herr markis,» utropade
konungen, »hör detta slott också er till? Intet kan vara
praktfullare än denna eder egendom. Låtom oss också bese den
inuti.» Markisen gaf prinsessan handen; konungen gick främst,
och de andra följde efter till ett stort rum, hvarest de funno
en präktig måltid tillredd, hvilken jätten låtit anrätta för sina
vänner, som samma dag skulle besöka honom, men icke vågat
infinna sig, sedan de fått höra, att konungen var i slottet.
Konungen var redan lika intagen i markisens goda
egenskaper, som hans dotter var förälskad i honom, och då han nu
sett hans stora egendom, sade han till honom efter några glas:
»Det skall bero af eder sjelf, herr markis, om ni vill blifva min
måg.» Markisen gjorde en djup bugning och antog naturligtvis
med största förnöjelse ett så ärofullt tillbud. Samma dag
firades ock hans förlofning med prinsessan, och så hölls ett stort
bröllop, hvilket varade ungefär lika länge som Sisslas barnsöl.
Den listige katten blef marskalk i markisens af Carabas hof
och tog sedan aldrig någon råtta, om icke för ro skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
