Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr - 2. Sjelfdukande Bordet, Gull-Åsnan och Dansande Knölpåken - Inledning - Äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
244
SJELFDUKANDE BORDET, GULL-ÅSNAN
derne Grimms samling (se Varianten). Den andra bearbetningen åter,
som likaledes synes vara en öfversättning från Tyskan, har upplefvat
många upplagor. De Utg. sett äro: »Sjelfdukande Bordet, Gull-Åsnan
och Dansande Knölpåken. Stockholm, 1824, hos Johan Haeggström,»
16 sid., 8:o; »Stockholm, Elméns och Granbergs Tryckeri, 1828,» 16
sid., 8:o; »Upsala, Em. Bruzelii Boktryckeri 1833,» 16 sid., 8:o; »En
mycket rolig och högst märkvärdig Historia om Sjelfdukande Bordet,
Gull-Åsnan och Dansande Knölpåken. Jönköping, 1832, N. E. Lundströms
Boktryckeri,» 16 sid., 8:o; »Jönköping, 1832. Tryckt hos N. E.
Lundström,» 16 sid., 8:o; »Lund tryckt hos Lundberg och Lönnegren. 1833,»
16 sid. 8:o; »Jönköping, 1834, N. E. Lundströms Boktryckeri,» 13 sid.,
8:o; »Fahlun J. F. Åkerbloms Boktryckeri, 1843,» 15 sid., 8:o; samt
D:o 1844, 15 sid., 8:o. Sagan förekommer dessutom i tvenne andra
öfversättningar, båda tvifvelsutan från tyskan, hvaraf den ena i Nya
Lekkamraten. 1843. Stockh. 1842, s. 226—244: »Sagan om påken
ur fickan,» troget följer den Grimmska upptekningen, hvaremot den andra
i Barnvännen. Julgåfva åt Snälla Barn 1839. Gefle 1839, s.
62—76:» Dumhet är ofta lyckans gunstling» i flere delar skiljer sig från
alla ofvan anförda upptekningar.
I byn Krikskraks bodde gamle fader Welten. Han var nu en
duktig bonde, men hade i sin ungdom varit en käck soldat,
hvilket skråmorna och ärren i hans ansigte nogsamt bevisade.
Hans hustru var död, men hade gifvit honom trenne söner:
Jöns, Toffel och Mårten.
Gamle fader Welten berättade gerna om sina slagtningar
och vakthållningar; huru hårdt det mångenstädes gått till, huru
många han skjutit och huggit och stuckit, och huru ofta han
sjelf varit i fara att bita i gräset, om han ej förhållit sig så
tappert. Han berättade vidare ganska omständelig hvar han
legat i qvarter, hurudana hans värdfolk varit, huru många
länder och städer, huru många prinsar och andra stora herrar
han sett.
Hans fränder och grannar hörde ganska andäktigt på, när
han om aftnarne på gräsbänken utanför sitt lilla hus rätt lifligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
