Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr - 5. Lunkentus - Äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När nu soldaten gick ifrån mönstringen, begaf han sig till
staden, der han tog sitt qvarter hos en enka. Första natten
han sof i hennes hus, drömde han, att han var ute och for
omkring uti verlden, men hvad han for efter kunde han ej ge
besked om, när han för sin värdinna förtäljde sin dröm.
Andra natten hände honom detsamma, och äfven tredje natten
hade han samma dröm, men tyckte nu, att det var
prinsessorna han for efter, och att han fann igen dem der de
vistades. Då han nu vaknade om morgonen, beslöt han att taga
sig dristighet till och anmäla sig hos konungen att uppsöka
prinsessorna; men att gå ensam, tänkte han, blefve nog svårt,
jag vill derföre taga fändriken och sergeanten med mig, hvilka
fingo afsked på samma gäng som jag. Han gick derföre till
dem, och de voro båda redebogna att följa honom. Så gingo
de alla tre upp till slottet, der soldaten anmälde sig och fick
genast företräde. »Hvad vill du, min gosse?» frågade honom
konungen. »Jo, Eders Maj:t,» svarade soldaten, »jag har nu i
trenne nätter drömt, att jag for omkring i verlden, och tredje
natten fick jag den upplysning att det var efter prinsessorna
jag sökte, och jag tyckte mig äfven finna dem; derföre vill jag
nu, tillika med fändriken och sergeanten, gifva mig ut på
sådan resa och med all flit bjuda till att igenfinna Eders Maj:ts
döttrar.» — »Godt, min gosse,» svarade konungen, »är du och
ditt sällskap i stånd dertill, så kan du vara viss, att din och
de andra bådas belöning skall blifva ganska rikelig.» Derpå
lät konungen gifva dem hvar sina hundra dukater, tillika med
häst och sadel, samt önskade dem lycklig resa.
De begåfvo sig nu åter ned till staden, och då de voro
ditkomne, sade fändriken till de andra båda: »Efter vi nu hafva
penningar, så låtom oss gå in på en källare och taga oss ett
glas vin.» — »Det mån J göra,» sade soldaten; »men jag rider
hem och lagar mig en matsäck tillreds, och i morgon, innan
dager blir, skola vi alla tre fortsätta vår resa.»
Soldaten gjorde som han sagt; men de andra båda gingo
in på källaren och satte sig att dricka. Sedan gåfvo de sig i
spel med några andra källarekunder och spelte bort alla sina
penningar. När nu dager vardt, red soldaten först till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
