Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr - 5. Lunkentus - Äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrift, klappade han på dörren, och då det ej kom någon och
låt upp densamma, tog han sig dristigheten att sjelf öppna
den. Vid han då kom in i rummet der innanför, fick han se
att väggarne voro af spegelglas och att i taket hängde
guldkronor infattade med dyrbara stenar. Soldaten stod en stund och
speglade sig i väggarne, men blef nu varse en annan dörr, som
var af bara guld, och när han klappade derpå, ropade det
innanför: »Kom in!» — »Aj,» tänkte soldaten, »nu lär jag bli
illa fast,» men han tvekade dock ej, utan steg dristeligen in.
Der inne fick han nu se alla tre prinsessorna sitta vid en båge
och brodera med guld och silfver. De frågade honom genast
hvarifrån han kom och hvem han var, ty de sågo, att han ej
var något troll, utan en kristen menniska. »Jo,» svarade
soldaten, »jag är ifrån Arabien och söker trenne prinsessor, som
blifvit bortförda derifrån af en sky.» — »De prinsessorna äro
vi; men Gud nåde oss för er, vi vänta i dag hem konungen;
hvilken här är rådande, och kommer han, så tager han visst
lifvet af eder, ty han är ett grymt troll och konung öfver allt
hvad troll heter.» — »Det må då blifva dervid,» svarade
soldaten; »det fägnar mig ändock, att jag hunnit så långt, att jag
fått se mina nådiga prinsessor och förnimma, att något ondt
icke vederfarits eder.» — »Vänta,» inföll äldsta prinsessan, »jag
faller på ett råd; der inne i kammaren här bredvid hänger ett
svärd, som är 30 alnar långt, och vid det svärdet hänger en
flaska; om ni dricker ur den, så kan ni sedermera lätt
handtera svärdet.»
Soldaten gick att bese det omtalta svärdet, och då det var
så tungt, att han icke ens kunde röra det från väggen, tog han
flaskan och drack derur, hvarefter han lyfte ned svärdet och
gick åter in till prinsessorna. »Se så,» sade han, »om nu
sjelfva hin kom, skall han sätta lifvet till.» I detsamma
började hela slottet att darra. »Ack,» ropade prinsessorna, »nu
är han här!» Då ställde sig soldaten bakom dörren med det
stora svärdet i handen, hvarmed han ämnade välkomna
trollkonungen. Vid det denne stack hufvudet in, ropade han: »Hå
hå, här luktar kristen!» — »Ja, det skall du bli varse,»
svarade soldaten och högg med detsamma till trollets hufvud, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
