Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr - 5. Lunkentus - Äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svarade denne, »jag kommer från en lång resa och har gått
hitin endast för att hvila mig litet.» Genast drog trollprinsen
ut sitt svärd, högg hufvudet af sergeanten och kastade den döda
kroppen undan. När nu soldaten och fändriken kommo hem,
hade de med sig en hare, hvilken de skjutit. Soldaten ropade
då på sergeanten för att visa honom den gjorda fångsten, men
sergeanten var ingenstädes till finnandes. »Det var en stackare
till karl, som ej kunde svälta en eller par dagar, utan skulle
rymma sin väg,» ropade soldaten och sade sedan till fändriken:
»I morgon skall jag gå ut och se om jag kan skjuta oss en
hare till, då fändriken emedlertid kan vara hemma och koka
den, som vi hafva.»
Dagen derpå gick alltså soldaten ut på jagt, men under
det han var borta, kom den andre trollprinsen hem, och då
tog fändriken samma ända, som förut sergeanten. Då
soldaten återvände, gick han genast och tittade i grytan, hvarest
han fann sin hare ligga fastbränd i bottnen, och ingen fändrik
syntes till. »Ack, jag fattiga menniska,» utropade han då,
»hvilket sällskap har jag råkat ut för! De stackarne voro ej i
stånd att svälta i två dagars tid och hafva nu rymt sin väg
båda två.» Så sprang han ur det ena riimmet i det andra, för
att söka sina följeslagare, men fann dem ingenstädes. Medan
han så sökte dem, kom han in uti ett rum, der han ej förut
varit, och der bredvid var åter ett stort och tomt rum med
en lucka på golfvet. Soldaten bröt med sin värja upp luckan,
och då han fann en trappa derunder, begynte han gå den
utföre; men sedan han gått vid pass 30 steg, tänkte han: »Det
här bär ända ned till afgrunden, det är bäst jag vänder om
igen;» men då han nu skulle gå tillbaka, blef han varse,
att så fort han gått neder, hade berget fallit till efter honom,
så att han ej kunde gå opp, utan endast ned. »Nå väl,»
ropade han till slut, »det må gå huru det vill, om jag ock komme
ned i helvete, skall jag likafullt fullborda min gång.» När han
så hade gått ännu några och trettio trappsteg till, kom han till
en stor dörr, gjord af silfver, hvari satt en guldnyckel, och
öfver dörren stod en inskrift af bokstäfver, infattade med
diamanter och andra ädelstenar; men som soldalen ej förstod denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
