Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr - 5. Lunkentus - Äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är en ibland dem, men huru jag fått lif igen vet jag icke.» —
»Hvad,» ropade korporalen, »gör ni narr af vakten! Då skall
ni ock få betala för det omak ni gjort oss.» Gästgifvaren
måste alltså lossa på pungen.
Emedlertid hade soldaten sökt upp samma enka, hos
hvilken han förut haft sitt qvarter. Hon tog vänligt emot honom
och frågade hvarest han varit under dessa sju åren. Han sade,
att han gått kring landet och gjort skor. »Jag tyckte,» inföll
hon, »att ni ämnade er ut att uppsöka prinsessorna.» — »Åh,
den resan slog jag snart ur hågen.» svarade soldaten. — »Nå,»
sade gumman vidare, »ni må tro, att edra fordna bekanta,
fändriken och sergeanten, ha nu blifvit stora karlar. De ha
kommit hem och haft prinsessorna med sig, hvilka de frälsat.» —
»Det är bra,» genmälte soldaten; »vill ni, kära mor, vara mig
trogen, så skall ni få så mycket, att edra barn och barnabarn
kunna ha godt deraf.» Gumman lofvade att i allt vara honom
till nöjes, och han skickade henne ut att skaffa honom en
fullständig klädning, hvilket hon ock gjorde. Denna påtog han, och
efter som han fått höra, att den förra fändriken och
sergeanten ej skulle kunna få någon af prinsessorna till gemål, förr än
de vore i stånd att skaffa dem sådana kläder, som de burit i
det förtrollade slottet, gick han till prinsessornas hofskräddare,
uppgaf sig vara en skräddaregesäll, som reste på sin profession,
och bad att få arbeta hos honom. »Gerna,» sade mästaren;
»men kan ni också göra sådant arbete, som denna ritning
utvisar?» — »Hå,» svarade soldaten, »det kunde jag redan innan
jag kom i lära.» — »Nå väl,» sade skräddaren, »kan ni det,
så ville jag gifva er min enda dotter till hustru.» — »Låt mig
bara få en kammare för mig sjelf, så skall ni i morgon få alla
tre klädningarne färdige.» — »Det vore nog,» mente mästaren;
»jag har hållit på med dem i fem år och har ännu ej kunnat
komma till rätta dermed.»
Soldaten fick nu tyget, som kläderna skulle göras utaf,
med allt tillbehör af guld och silfver, samt en kammare för
sig sjelf, jemte en flaska vin och tobak. När det led fram på
natten, tog han sin pipa och blåste, och en timma efteråt kom
Lunkentus sättande, så att mästaren och hans gesäller foro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
