Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr - 5. Lunkentus - Äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under bordet, och så snart Lunkentus kommit in till soldaten,
frågade han hvad Hans Maj:t befallte. »Jag befaller,» sade
soldaten, »att du skall komma hit åter klockan fyra och då hafva
med dig samma kläder, som prinsessorna buro i slottet.» —
»Efter befallning,» sade Lunkentus. På den utsatta tiden kom
han också tillbaka och gaf soldaten kläderna. Men när det
led mot åtta på morgonen, gick mästaren in till sin nya gesäll
och frågade, om klädningarne ännu voro påbegynta. »Jo, och
färdiga med,» sade soldaten; »de hänga der alla tre på väggen.»
Häröfver blef skräddaren öfvermåttan glad och icke mindre
förundrad huru han inom så kort tid hunnit få dem färdiga.
Han tog dem nu och skyndade till slottet med dem, och då
han kom dit, gick han direkte till konungen att visa dem.
Konungen frågade, om han sjelf hade gjort detta arbete, och
då skräddaren sade, att det var en gesäll, som nyss kommit
till honom, bad konungen honom komma igen om två dagar
och då taga gesällen med sig, så skulle denne få sig
drickspenningar och mästaren sin betalning. Detta berättade
skräddaren vid hemkomsten för soldaten, som sade; »Då bryr jag
mig ej om att arbeta i dag, utan går ut och tar mig ett glas.» —
»Gerna för mig,» svarade mästaren, »och behöfver ni några
penningar, så skall ni få;» men dertill sade soldaten nej.
Derpå tog han allt guld och silfver, han hade qvar, lade
det i sin ränsel och gick tillbaka till sitt gamla qvarter, der
han skänkte sin värdinna alltsammans och bad henne gå att
skaffa honom ännu en fullständig klädning. Då han fick den,
tog han den på sig och gick till en juvelerare, som skulle
förfärdiga prinsessornas kronor, och gjorde hos honom alldeles
som han gjort hos skräddaren. När Lunkentus hade skaffat
soldaten kronorna, och han hade lemnat dem åt juveleraren
gick denne upp till konungen med dem, då konungen frågade,
om han sjelf hade gjort det arbetet. Juveleraren svarade ja,
men att han haft en gesäll, som hulpit honom här och der
på dem. Konungen bad honom taga denne med sig dagen
derpå, så skulle han få sin betalning och gesällen
drikspenningar. Derpå gick juveleraren sin väg, och när han kom hem,
berättade han för soldaten hvad konungen sagt. »Det är bra,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
