Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr - 5. Lunkentus - Äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom, under det de andra skryta med hvad han uträttat och
derigenom blifva stora herrar; kan väl detta annat än göra den
förolämpade ondt?» — »Ja visst, min gosse,» svarade
konungen; »om sådant hände mig, visste jag ej huru jag skulle nog
strängt kunna löna ett dylikt förräderi.»
När konungen yttrat detta, sprang yngsta prinsessan från
bordet, fick fatt i soldaten, kysste, klappade och välsignade
honom. »Hvad kommer åt dig, flicka?» frågade konungen. —
»Jo,» svarade hon, »min nådige fader och konung, det är denne
man, som frälsat både mig och mina systrar från det
förtrollade slottet i Siberien.» — »Huru,» utropade konungen,
»är det så i sanning?» — »Ja,» svarade soldaten, »det är
sannt, Ers Maj:t, och jag är ock den kejsaren, som blef
bjuden hit till middagen, och äfven samme skräddaregesäll, som
blef kastad i fängelse.» — »Ja så,» återtog konungen, »då är
du sannerligen värd att få min äldsta dotter och att taga emot
riket efter min död, och hvad dom du nu vill pålägga
fändriken och sergeanten, hvilka varit så falska emot dig och hotat
mina döttrar med döden, om de ej ljögo för mig, den domen
skola de ock undergå.» — »Då» svarade soldaten, »skola de
ock genast få sin dom,» och derpå blåste han i sin pipa,
hvarefter Lunkentus strax kom sättande med sådan fart, att
konungen helt häpen frågade hvad detta var för en. »Ack,»
utropade prinsessorna, »se Lunkentus lefver ännu;» ty de kände
honom väl sedan de voro i trollslottet. Lunkentus frågade
hvad som befalldes, och då tillsade soldaten fändriken och
sergeanten att lägga af sin prinsliga drägt, hvilket de ock
gjorde, hvarefter han befallte Lunkentus att binda tillhopa
deras fötter och hänga dem på sin staf, som var 15
fjerdingsväg lång, hvilket ock skedde, och sedan slängde han dem
bort, att ingen kunde se hvart de togo vägen.
Sedan klädde sig soldaten i furstelig skrud, och der blef
genast bröllop hållet för honom och äldsta prinsessan. Efter ett års
förlopp blef konungen död, då soldaten tog emot hela riket, och
gaf då till Lunkentus det förtrollade landet, der han nu lärer
vara, om han ännu är i lifvet, såsom en herre och konung deröfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
