Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 7. Carsus och Moderus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
10
ÖFVERSIGT AF
miniam officinarum typographicarum quotannis recusas. Utan att just
böra instämma i ett så strängt omdöme, måste man likväl medgifva, att
denna saga hvarken i afseende å uppfinning eller stil eger sådana
förtjenster, som kunna rättfärdiga de många upplagor den erhållit. Den är
förmodeligen en öfversättning, ehuru man icke här, såsom i de flesta
andra från samma tid, kan af lemningar från originalspråket utfinna
detta, så vida man icke af åtskilliga namn med latinska ändelser, såsom
Carsus, Moderus, Tolomannus, Eremus Skadalcus o. d., eller af
uppgiften, att staden, der Moderus blifvit begrafven, hetat Qvieto, hvilket
möjligen skulle kunna vara ett till nomen proprium förvandladt adjektiv,
kunde sluta till ett latinskt original. Den bekanta berättelsen om
Androc-Jus och lejonet i AULI GELLII Noctes Attica. V. 14, hvilken man
igenfinner i denna saga, år, ehuru visserligen endast en episod, likväl
der af sådan vigt, att hela sagan möjligen endast är en utläggning deraf.
Innehållet är i korthet följande. Uti Indien i en stor skog, kallad
»Eremus Skadalcus, eller then skadelige okn», låg ett litet torp, hvars
egare hade tvenne soner Carsus och Moderus, den förre en ogudaktig
sälle, den sednare from och lydig, och derföre mera afhållen af sina
föräldrar. Afundsjuk häröfver uppsöker honom Carsus, medan han vallar
sin faders får, och stortar honom utför ett högt berg ned i en stor
rishög. Föräldrarne leta efter Moderus öfverallt i skogen, och Carsus låtsar
ifrigt biträda dem; men då de mot aftonen komma till berget, utför
hvilket Moderus blifvit kastad, synes hans vålnad deruppe, hvaröfver
Carsus blir så förskräckt, att han icke vågar återvända till sina
föräldrars hus. Emedlertid hade ett lejon funnit Moderus i rishögen och
burit honom till sin kula, der han åter kommer till lifs och förses
sedermera af lejonet med föda och kläder. Sedan de på detta sätt lefvat
tillsammans i 6 år, fångas lejonet, hvarefter Moderus lemnar dess kula
och ledsagas af en stor orm genom skogen till en herrgård, der en piga
ger honom herberge öfver natten. Samma natt drömmer gårdens egare,
att han fått en tjenare, hvars like i dejlighet och trohet icke fanns i
hela verlden, och då han om morgonen berättar denna dröm för pigan,
omtalar hon, huru Moderus aftonen förut infunnit sig vid gården och
der blifvit herbergerad. Moderus berättar nu sina öden och blir tagen
i adelsmannens tjenst samt kommer hos honom i stor gunst, så att, då
Moderus, efter fyra års förlopp, begär sitt orlof för att se sig vidare om
i verlden, tillbjuder adelsmannen honom sin äldsta dotter till hustru,
hvilket anbud Moderus med tacksamhet emottager, men står likväl fast
vid sin föresats att genom resor i andra trakter söka skaffa sig större
erfarenhet innan han för alltid sätter sig till ro. Under sin resa tar han
nattqvarter på en krog, der han är nära att mördas af värden, men
räddar sig, efter erhållen varning af dennes dotter, på det sätt, att han i
sin säng lägger liket efter en nyss mördad resande och gömmer sig sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
