Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 7. Carsus och Moderus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENKA FOLK-LITTERATUREN.
11
bakom dörren, samt smyger sig ut, i detsamma krogaren kommer för
att döda honom. Han döljer sig öfver natten på kyrkogården i en
nygräfd graf och flyr i dagningen derifrån, samt anländer mot aftonen till
en grefves gård, der han åter berättar sina olyckor och får af grefven
skydd samt löfte om hämd på krögaren. Denne, jemte åtskillige af
grannarne, bjudes af grefven på ett gästabud, då värden ber att få på sin
tjenare öfverlåta den pligt, som enligt ortens sed ålåg honom, att hålla
ett tal för sina gäster. Moderus framträder nu och förtäljer hvad som
händt honom på krogen. Krögarens ångest röjer honom, han fängslas och
dödas, jemte hela röfvarebandet, och Moderus tjenar sedan grefven en
lång tid med mycket beröm. Ryktet om hans goda egenskaper kommer
för sjelfve konungens öron, som kallar honom till sig och låter honom
ännu en gång berätta sin historia, hvarefter han tager honom i sin
tjenst, slår honom till riddare och visar honom mycken bevågenhet. Sedan
denne konung, hvars namn var Tolomannus, dött, kommer Moderus 1
icke mindre ynnest hos hans efterträdare; men härigenom väckes de
öfriga hofmännens afund, och genom deras förtal dömmes Moderus att
kastas i lejonkulan. Här igenfinner han sitt gamla lejon, som, i stället att
sönderslita honom, möter honom med smekningar och ger på allt sätt
tillkänna sin fägnad att återse honom. Moderi oskuld blir nu upptäckt,
och han kommer i ännu större gunst hos konungen än förut; men efter
två års förlopp ber han att få återvända till sin trolofvade, och
konungen måste, ehuru ogerna, släppa honom. Med ett talrikt följe beger han
sig på väg, och träffar under resan sin bror Carsus, hvilken nu måste
tigga sitt uppehälle, emedan han straxt efter sin flykt ur fadrens hus
blifvit tillfångatagen, hållen för en röfvare och stympad till högra
handen och foten. Moderus visar honom all godhet, förser honom med alla
förnödenheter och ber honom åtfölja sig. De komma till en krog, der
under natten tvenne bofvar, som gömt sig under Moderi säng, öfverfalla
honom, släpa honom ut genom fönstret och binda honom vid ett träd
i skogen, der han anträffas af en jagande adelsman, hvilken vårdar och
återkallar honom till lifvet. Emedlertid hade Carsus, efter brodrens
försvinnande, fängslat krögaren, hvilken han trodde hafva dertill varit
skyldig, och denne är nära att derför få gå till döden, då Moderus infinner
sig och räddar honom. Nu beger sig Moderus med Carsus och hela sitt
följe, jemte lejonet, hvilket åter uppsökt honom, till sin trolofvade, med
hvilken han firar sitt bröllop. Sedermera gör han ett besök hos sin
gamle fader, hvilken han ännu finner i lifvet
modren hade under
tiden dött
och då han icke vill öfvergifva sitt torp, ger honom
Moderus rikeligen att lefva utaf för sina återstående dagar, och beger sig så
tillbaka till sin hustru och svärfader. När Moderus hunnit en ålder af
80 år, afsomnar han och begrafves i staden Qvieto. Öfver hans graf
sättes en elfenbenstafla med följande rim i förgyllda bokstäfver:
-
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
