Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 32. Lillepytt - 33. Riddar Rödhandske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSKA FOLK-LITTERATUREN.
35
dra gången till hofvet, der Arthur, som länge sedan ångrat sin hårdhet,
nu visade honom synnerlig nåd. Han blef slagen till riddare, erhöll en
rustning af bladguld, en lans af ett klufvet halmstrå och en råtta till
häst. Sluteligen under en lustfärd i konungens trädgård på en fjäril, föll
han i en spindelväf och dödades af spindeln.
33. Riddar Rödhandske.
Originalet till denna folkbok igenfinnes i WALTER SCOTTS roman
Redgauntlet, der berättelsen tvifvelsutan blifvit upptecknad efter någon gängse
engelsk eller skottsk folksaga.
De svenska upplagor Utg. sett äro: »Riddar Rödhandske. Saga.
Fritt efter WALTER SCOTT. Upsala, txyckt hos Em. Bruzelius, 1827», 16
sid. 8:o; »En alldeles ny Historia, innefattande Riddar Rödhandskes och
hans Bondes, Svens, märkeliga och tänkwärda händelser. Sammanfattad
från Engelskan, efter den widtberömde Författaren WALTER SCOTT.
Götheborg, tryckt hos Sam. Norberg, 1837», 24 sid., 8:o, samt Jönköping,
J. P. Lundström, 1841, 20 sid., 8:o.
En annan version af sagan
förekommer i den svenska öfversättningen af WALTER SCorrs ofvannämnde
roman (Redgauntlet. Af WALTER SCOTT. Öfversättning.
Götheborg 1826. I, 184—216: »Den vandrande Willies historia»).
-
En riddare, vid namn Robert, kallades allmänt Riddar Rödhandske
för sina många blodiga gerningar. En af hans arrendatorer, Sven, som
för sin skicklighet på säckpipa vunnit riddarens ynnest, infann sig hos
honom en dag för att betala sitt arrende och erlade också penningarne,
men innan han kunde få riddarens quitto derpå, fick denne ett häftigt
sjukdomsanfall och dog, och hans munskänk, Henning, den ende, som
åsett, att Sven betalt sin skuld, följde innan kort sin herre i grafven.
Då Sven alltså blef kallad inför riddar Hans, Rödhandskes son och
arftagare, för att betala arrendesumman, hade han intet bevis för sin
försäkran, att han redan erlagt den, och då hans nya husbonde förklarade,
att han utan sådant bevis icke satte tro till hans utsaga eller ville
efterskänka sin fordran, beslöt Sven i sin förtviflan att hemta qvittot i
helfvetet, dit han förmodade den aflidne riddaren hafva blifvit förpassad. En
hemlighetsfull ryttare, som under mörka natten, då Sven på hemvägen
red igenom en dyster skog, sällade sig till honom, gaf honom anvisning
hvar han skulle finna det han sökte, och efter någon stund tyckte han
sig stå framför riddarens slott, der samma vilda lefverne råder, som i
riddarens lifstid. Henning möter honom vid ingången och varnar honom
att icke göra något, som man här befaller honom, eller förtära hvad man
än må bjuda honom, utan endast begära sitt quitto. Sven gör så och
erhåller af riddaren det fordrade quittot, och då riddaren uppmanar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
