Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 33. Riddar Rödhandske - 34. Troll-Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
36
ÖFVERSIGT AF
honom att af tacksamhet för denna tjenst om ett år åter besöka honom,
svarar han allenast, att det skulle ske som det behagade Gud, vid
hvilket sista ord allt försvinner och han finner sig ligga på kyrkogården vid
ingången till den aflidne riddarens graf, men med quittot ännu i handen.
Han beger sig nu till riddar Hans och företer det erhållna qvittot,
berättar hvad som händt honom under den förflutna natten, samt att
riddar Robert förkunnat, det hans betalda arrendesumma skulle finnas i
Kattens vagga så benämdes ett af tornen i slottet der man också
verligen igenfinner den, jemte flera andra dyrbarheter, som riddarens
favoritapa dragit dit.
-
-
34. Troll-Sagan.
En tysk berättelse af ELISE VON HOHENHAUSEN utgör originalet till
denna svenska folkbok, hvaraf Utg. sett följande upplagor:
Troll-Sagan eller Edvard och Amalia af Elise von Hohenhausen. Öfwersättning
af A. P. Götheborg, tryckt hos L. Torbjörnsson, 1823», 15 sid., 8:o;
Jönköping, N. E. Lundström, 1836, 16 sid., 8:o, och Westerås, D. Torssell,
1839, 15 sid., 8:o.
Edvard och Amalia, som före bröllopet hyst för hvarandra den
varmaste kärlek, hafva sedermera småningom blifvit söndrade. Edvard har
fattat smak för spel och derpå förstört största delen af sin förmögenhet.
Amalia bemöter honom med köld eller häftiga förebråelser, dem han lika
häftigt besvarar. Det går sluteligen så långt, att hon, under en natt,
hvilken han som vanligt tillbringar på spelhuset, besluter att begära
skiljsmässa; men just som hon skall uppsätta ansökningen härom, inkommer
en gammal tvätterska, som bor i samma hus, och ber att få tända sin
lampa som slocknat. Amalia ger sig i samtal med henne, och den gamla
berättar en saga om en skön riddaredotter, som för att slippa sina många
friare tagit sin tillflygt till ett landtslott midt i en stor skog. En dag
ser hon en så skön yngling, att han genast väcker hennes kärlek, likasom
hon ej mindre hans. Han förtror henne, att han vore elfdrottningens
undersåte. Hon måste hvart århundrade betala till helfvetesfursten en
skatt af 12 bland sina skönaste ynglingar. En af dessa vore nu han;
skatten skulle betalas följande natt, och blott den sköna fröken kunde rädda
honom, om hon neddroge honom från den hvita häst, hvarpå han skulle
rida och hölle honom fast i sina armar hvad än måtte hända. Den unga
fröken fullgör hans önskan, och ehuru elfdrottningen förvandlar ynglingen
i hennes armar först till ett lejon, så till en gräslig orm och sluteligen
till en tiger, så håller hon honom dock lika trofast sluten till sitt hjerta
och lyckas på detta sätt rädda honom undan elfdrottningens magt. Denna
saga gör ett djupt intryck på Amalia. Hon beslutar att lika troget fast-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
