Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 52. Frithiofs Saga - 53. Gråkappan - 54. Pelle Båtsman - 55. Harpspelaren - 56. Sjöflickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
34
ÖFVERSIGT AF
52. Frithiofs Saga.
Denna saga, af isländskt ursprung och genom Tegnérs mästerliga
behandling allmänt känd, upptecknades troligen i slutet af 13:de eller
början af 14:de århundradet (se Bihang till Frithiofs Saga.
Stockholm 1839, s. 37). Såsom folkbok har följande från danskan
öfversatta bearbetning deraf utkommit: »Frithiofs Saga. Bearbetad efter
urtexten af O. D. Samsoe. Öfwersättning från Danskan. Jönköping, 1842,
Tryckt hos Johan Pehr Lundström», 18 sid., 8:o.
53. Gråkappan.
Se Svenska Folkböcker. II, 132—143. En s. 133 icke
omnämd upplaga af Lund, Lundbergska Boktryckeriet, 1844, 16 sid., 8:o
har sedermera blifvit Utg. bekant.
54. Pelle Båtsman.
Se l. c., s. 144—156. Den nyaste upplaga, Utg. sett, är tryckt i
Götheborg, Norbergska Tryckeriet, 1844, 16 sid., 8:o.
55. Harpspelaren.
Denna saga, svenskt original, likasom de båda näst föregående,
bekantgjordes först i Poetisk Kalender för år 1816, s. 131—144,
med signaturen S** (P. A. SONDEN). Såsom folkbok har densamma, så
vidt Utg. känner, endast erhållit en upplaga: »Harp-Spelaren. Strengnäs,
tryckt hos Carl Erik Ekmarck, 1820», 16 sid., 8:o.
En konung i Göthaland hade en dotter, vid namn Hildur, den
vänaste mö i nordlanden. Många rika och mägtiga konungasöner friade
till den fagra jungfrun, men hon afvisade dem alla. Då kom till hennes
faders hof skalden Thormoder, son af en rik bonde i Linghem. Han hade
af Necken lärt sig slå harpan ljufligare än någon dödlig, och med
tonernas magt vann han Hildurs hjerta. Häröfver förgrymmad manade den
tappraste bland Hildurs friare, den stolte Wanfrid, Wendernes konung,
Thormoder till Svärdskamp; men nu visade sig, att skalden var ej
mindre kunnig i svärds- än i harpolek, och då Hildur, med harpan i hand,
än ytterligare lifvade sin älsklings mod, föll Wanfrid för hans hugg, och
Hildurs hand blef segrarens lön.
56. Sjöflickan.
Äfven denna saga är af inhemskt ursprung. Den utkom försti Psyche.
Poetisk Kalender År 1830, s. 263—276, med signaturen M-n (G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
