Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 61. Ljungby Horn och Pipa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
58
ÖFVERSIGT AF
hos F. G. Bagge, 1815, 24 sid, 8:o, af hvilka sednare upplagor åter
blifvit aftryckt folkboken »En korrt Berättelse om Ljungby Gårds
Troll-Horn och Pipa. Lund, 1836, från Lundbergska Boktryckeriet,» 16 sid.,
8:o. En förkortad bearbetning af samma berättelse har äfven utgifvits
såsom folkbok under titel: »Några Underrättelser om Trollhornet och
Pipan som förwaras på Ljungby Gård i Skåne, samt Berättelse om
Bergpusslingar, Troll och Bytingar derstädes. Öfwersatt från Danskan.
Christianstad, F. F. Cedergréen 1812», 16 sid., 8:o. Dessutom har en
beskrifning om »Ljungby Troll-Horn och Pipa», utdragen ur Linnés Skånska
Resa, jemte ritning öfver båda, blifvit utgifven i Stockholm 1777,» Tryckt
hos Lars Wennberg», ett halfark patent, och af N. LUNDSTRÖM samt SVEN
THORÉN utgafs 1792 en »Dissertatio de Cornu Liungbyano», 22 sid., 4:o.
Sägnen anföres äfven i AfzELIUS, Svenska Folkets Sago-Häfder.
Stockholm, 1840. II, 159.
Julaftonen år 1490, då Ljungby gård i Willands härad af
Christianstads Län egdes af fru Cidsel Ulfstand, hade för henne blifvit berättadt,
att vid Maglestenen, som ligger 2 à 3 bösshåll från gården, hördes stor
fröjd och ljud likasom af många personer som voro der samlade. Frun
hade då lofvat en ny klädning och bästa hästen i stallet åt den af sitt
folk, som vågade rida till stenen och skaffa henne underrättelse om hvad
der föreföll, hvaruppå en af stalldrängarne begifvit sig dit och funnit
den stora stenen lyftad likasom på pålar, en myckenhet ljus tända
samt en stor hop elfvor dansa och springa deromkring. Tvenne af dem
hade kommit till honom, den ena med ett horn, den andra med en pipa,
och bedt honom göra besked, ty det vore bergkungens skål; men en
piga, som förmentes vara kristen och blifvit bergtagen, hade hviskat till
honom, att han ej skulle dricka ur hornet, utan rida undan öfver åkrarna
och ej på vägen. Karlen hade då svängt om hornet för att utslå vätskan
deri, hvarvid något fallit på hästens länd, och strax hade håret fallit af.
Derefter hade han gifvit hästen sporrarne och satt af öfver åkrarne, förföljd
af elfvorna, hvilka dock ej kunnat hinna honom, emedan de måst gå
vägen framåt. Han hade nu lemnat både horn och pipa till frun, hvilken
vägrat elfvorna att återfå dem, då de spått henne, att hennes ätt ej
skulle lefva till nionde led utan alldeles dö ut, samt Ljungby gård komma
i fremmande händer och tre gånger afbrännas. Då en gång år 1655
hornet och pipan blifvit hemtade till prestgården i Ljungby församling,
hade en natt ett tråg med fem små barn uti blifvit ställdt i sängen, der
prestens svärmoder låg. Barnen hade bedt henne att återfå hornet och
pipan, och då hon ingenting svarat, hade de kort derefter, en thorsdags.
natt, åter infunnit sig, jemte en mängd små pysslingar, hvaraf fyra
bưrit en himmel af silfvertyg öfver sin konung. En liten svartbrun man
hade ifrigt bedt gumman om de båda klenodernas återfående samt
bjudit henne ett annat långt grannare horn i utbyte; men hon hade tillsagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
