Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 60. Gällas Döss - 61. Ljungby Horn och Pipa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSKA FOLK-LITTERATUREN.
57
sig vara jätten Gälla och frågat mycket om tillståndet i Skåne då för
tiden, samt bedt båtsmannen taga honom i handen, på det han måtte
känna om någon kraft ännu fanns i Gislöf. Båtsmannen hade då räckt
fram en jerngrep, hvilken jätten kramat tillhopa och dervid yttrat, att
Gislöfsboarne voro svaga nu emot i hans tid. Han hade äfven gifvit
båtsmannen i uppdrag att till Sven Jörans dotter Märtha aflemna en ask,
den han ej finge öppna. För sitt besvär skulle han få bland jättens
skatter i Gällas Döss taga så mycket han behöfde för sin lifstid. Nyckelen
låge under en stor sten i ån vester från Gislöf. Satte han den i
nyckelhålet å jättens sten och ropade: Mak upp dig, Gällas Döss!» — så skulle
stenen öppna sig af sig sjelf, blott mannen dervid ej såge sig tillbaka
hvad han än måtte förnimma. Båtsmannen vände derefter åter till sina
kamrater, och jätten sände dem en så god vind, att de innan kort voro
i Skåne, der båtsmannen skyndade att utföra jättens uppdrag; men
nyfikenheten dref honom att öppna asken, och då han der fann ett gyldne
bälte, glindrande af perlor och ädla stenar, spände han det om ett träd,
för att bättre kunna betrakta det; men i detsamma flögo både trädet och
bältet bort ur hans åsyn. Sedan uppletade han nyckeln, och då han
uttalat de ord jätten sagt honom, öppnade sig Gällas Döss, och han såg
derinne en oändlig hop af guld– och silfverpenningar; men då han nu
tyckte det prassla bakom sig glömde han jättens varning, såg sig om
och fick se den lilla dvergen på gåskarlen, då han brast ut i högt skratt,
hvarvid stenen med klang slog tillhopa och har alltsedan ej stått att
öppna. Men Sven Jörans dotter Märtha blef vid underrättelsen om allt
detta liksom underlig till sinnes, och detta har alltid öfvergått till någon
af hennes efterkommande allt intill denna dag.
61. Ljungby Horn och Pipa.
Den bekanta sägnen om dessa båda troll-klenoder förekommer redan
i en af PETRUS MUNCK år 1751 utgifven disputation De Willandia, i
LINNÉS Skånska Resa. Stockholm 1751, s. 402—404, samt i Jon. Lor.
GILBERGS Beskrifning öfver Christianstads Län. Lund 1767, s.
25, 26. En utförligare berättelse härom, daterad d. 11 Febr. 1692 och
författad af Hofkansleren WILH. JULIUS COYET, hvilken åter åberopar en
uppsats af HANS HOLST, »Konungens Fogde öfver Blekinge», 1620, har
utgifvits under titel »Berättelser Om Troll-Hornet och Troll-Pipan, Samt
Bergs-Rån, Troll och Elfwar, På Ljungby Gård i Skåne. Stockholm, Tryckt
hos And. Jac. Nordström, 1775,» 32 sid., 8:o, samt under titel
»Relation Om Ljungby Gård, Dess Horn och Pipa. Författad af WILH. JUL.
COYET, Hof-Canzler» blifvit, med några förändringar och tillägg, omtryckt
i Carlskrona, hos Directeur Bagge, 1813, 26 sid., 8:o, samt i Calmar,
Sv. Folkbocker. II.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
