Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 63. Om en i ett berg intagen Bondedräng - 64. Den bergtagna Flickan - 65. En Vallpigas fynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSKA FOLK-LITTERATUREN.
61
hvarest han fann en gumma af lika grymt utseende och sinnelag, som
gubben, samt en ung vacker flicka, som redan i tre år varit fången i
berget. Både flickan och gossen ålades en mängd svåra och plågsamma
förrättningar; men flickan, som under den tid hon varit i berget lärt
sig en del af de gamles trollkonster, lyckades sluteligen att tillreda en
»spiritus», hvarmed hon framkallade andar, hvilka blefvo de gamles
öfvermägtiga, så att både gubben och gumman dödades och deras
rikedomar tillföllo de unga tu, som nu blefvo ett äkta par och sedermera
länge lefde med hvarandra lyckliga och förnöjda.
64. Den bergtagna Flickan.
Julaftonen år 1840 hade en 18-årig flicka, vid namn Johanna,
fosterdotter till en åbo inom Drotthems socken nära Söderköping, gått ut
i skogen att hugga granris. Då riset icke ville lossna från qvistarne,
hade hon kommit att yttra en ed och i detsamma hade en ung man af
ovanligt skönt utseende visat sig vid hennes sida, med en guldkrona i
handen, hvilken han bjudit henne, om hon ville följa honom. Då hon
samtyckt, hade han fört henne in i Ramunderhäll, der hon tillbragt 18
dagar under dans och allahanda förlustelser, hvarefter han återfört henne
till samma ställe, der de först råkats. Hennes fötter hade då af det
myckna dansandet varit svullna och ledvridna, och hon hade alltsedan
varit sjuklig och modstulen.
De upplagor, Utg. sett af folkboken härom, äro: »Historia om Den
Bergtagna Flickan. Derefter twenne nya och mycket wackra Wisor, Den
Första: Der gick en Jungfru uti en hage, etc. Den Andra: Ack,
högaste himmel och fallande jord, etc. Jönköping 1841. Tryckt hos Nils
Eric Lundström», 8 sid., 8:o; Linköping, J. A. Petré & Son, 1841, 8
sid., 8:o; Norrköping, Chr. Törnquist, 1841, 8 sid., 8:o; Fahlun, J. F.
Åkerblom, 1841; 8 sid., 8:o, samt Jönköping, N. E. Lundströms Enka,
1842, 8 sid., 8:o.
65. En Wallpigas fynd.
En vallpiga, som vallade boskap omkring Skulberget i Norrland, såg
en dag en kopparkittel full med fräsande guld stå och koka i solskenet.
Hon doppade sitt vallspö i kittelen och fick så upp en guldklimp af ett
äggs storlek; men då hon visade sitt fynd för de andra vallhjonen,
minskades det, så att ej större bit än ett knappnålshufvud satt qvar.
Hennes matmoder sade henne sedan, att om hon blott genast kastat stål
öfver kitteln, så hade hon fått behålla alltsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
