Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 65. En Vallpigas fynd - 66. Den till Varg förvandlade Skräddaren - 67. Carl XI och Skober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
62
OFVERSIGT AF
Den enda upplaga, Utg. kanner, har följande titel: »Trenne
sannfärdiga Berättelser, Den Första: Förestäld om en ogudaktig Man wid namn
Måns i Skyllesmåla, Hwilken tilförene hafwer fört ett ogudaktigt lefwerne,
men är nu kommen til en god omwändelse och bättring. Den Andra: Om
Twenne i Lifstiden Trogna Kammerater. Den Tredje: Om en
Wall-Piga, Som fick et litet Gull-Stycke så stort, som en K––- uti en
kokande Gull-Kittel. Tryckt i År,» 8 sid. (hvaraf de 3 sista innehålla
berättelsen om Wallpigan), 8:o. Tyckes vara från slutet af 1700-talet.
66. Den till Warg förvandlade Skräddaren.
Denna folkbok, hvaraf Utg. blott sett en upplaga: »En mycket
märkwärdig Historia om en Wandringsman. som i sjuttonde seklet blef, i tio
års tid, förvandlad till en Warg. Mycket förunderlig till att läsa. Lund,
1846, från Lundbergska Boktryckeriet,» 8 sid., 8:o, är tvifvelsutan
svenskt original. Den handlar om en skräddare i Westmanland, vid
namn Johan Westelin, som blifvit af en ziguenerska, hvilken han
afvisat, förvandlad till varg, och när han efter tio års förlopp blifvit åter
befriad från denna förvandling, hade han funnit hustru och barn döda
och sin boning förvandlad i en stenhop, då han af förtviflan velat döda
sig, men blifvit återhållen af en fogels sång.
-
Sägnerne om Warulfvar eller till vargar förvandlade menniskor
(Loup garou Warou Werwolf
Vaerulven) äro ganska gamla.
De förekomma redan hos HERODOT (IV. 105), VIRGILIUS (Ecl. VIII, v.
97), PLINIUS (Hist. Nat. VIII, 22) m. fl. och hafva således från
de antika folken öfvergått till de moderna. Närmare härom se
Do-BENECK, Des deutschen Mittelalters Volksglauben. Berlin 1815.
II, 162—179; GRIMM, Deutsche Mythologie, s. 620 och Deutsche
Sagen. I, 293; WOYCICKI, Polnische Volkssagen. Berlin 1839, s.
48, 65; TEMME, Volkssagen der Altmark. Berlin 1839, s. 56, och
Volkssagen von Pommern und Rügen. Berlin 1840, s. 308;
GRÄSSE, Literärgeschichte. II. 3, s. 383; WOLF,
Niederländische Sagen. Leipzig 1843, s. 337, 599—603; THIELE, Danmarks
Folkesagn. Kiöbenh. 1845. II, 279; AFZELIUS, Svenska Folkets
Sago-Häfder. II, 170.
67. Carl XI och Skober.
»En mycket besynnerlig Historia om Konung Carl XI och en
märkwardig Man, som egde den besynnerliga konsten att utan nyckel, endast
med en liten blåsning i nyckelhålet kunna inkomma i hwilket rum som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
