Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syner, uppenbarelser och spökhistorier - 10. Varning i en Dröm - 11. En Prestmans Syn - 12. Spöket i Sköldinge - 13. Gråpappers-Ansigtet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSKA FOLK-LITTERATUREN.
125
noga på sinnet, ändrade sitt lättsinniga lefnadssätt och återvände på den
goda vägen.
11. En Prestmans Syn.
»Syn, som en prestman i Stockholm sett. (Folkskrift M 1.) Lund
1843, Ur Lundbergska Boktryckeriet», 8 sid., 8:o.
Nykterhetsskrift. En prestman får af en hvitklädd ande ett
synglas, hvarigenom han ser alla de styggelser bränvinet förorsakar.
12. Spöket i Sköldinge.
»Utförlig Berättelse om Spöket i Sköldinge. Stockholm, Elméns och
Granbergs Tryckeri, 1831», 8 sid., 8:o.
År 1632, samma dag som Gustaf Adolf föll vid Lützen, infann sig
på prestgården i Sköldinge en kyllerklädd ryttare, som bad kyrkoherden
Erik Anders Rogstadius om nattqvarter, det han ock fick i nattstugan.
Men från denna stund började der ett så förfärligt spökande, att
kyrkoherden såg sig nödsakad begära hjelp från Consistorium i Strengnäs,
hvarifrån ock innan kort anlände biskopen Laurentius Paulinus Gothus,
domprosten Mathias Jesbodenus och consistorii-notarien, hvilka alla tre
inqvarterades i spökrummet, der ljus upptändes och en silfverkanna med
öl sattes på bordet. De vördige fäderne somnade snart; men notarien
låg ännu vaken, då vid midnatten spöket i ryttaredrägt infann sig och
skrämde den arme notarien så, att hans skrik väckte de sofvande. Spöket
ville dricka om med dessa, men ingendera var dertill hågad, utan stämde
i stället den hemlighetsfulle nattvandraren att på en viss timma följande
morgon stå till svars för sitt ofog. Spöket inställde sig ock samt
uppenbarade nu, att kyrkoherdens son, hvilken man dittills trott hafva rymt,
hade en söndag under gudstjensten blifvit mördad af sin styfmor,
kyrkoherdens ännu lefvande andra hustru, i samråd med en tjenare, hvarefter
den döda kroppen blifvit begrafven i en källare. Sedan i anledning häraf
förhållandet blifvit undersökt och uppgiftens sanning bestyrkt, borrade
biskopen och domprosten med en syl ett hål på fönsterblyet och befallte
spöket förfoga sig ut derigenom, hvilket äfven, efter mycken gensägelse,
skedde, då kyllret qvarlemnades och förvarades sedermera i många år på
prestgården ända till dess detsamma af ålder föll i stycken,
13. Gråpappers-Ansigtet.
»Gråpappers-Ansigtet. En rysligt sann Spök-Historia. Jönköping,
1831, N. E. Lundströms Boktryckeri», 8 sid., 8:o; »Norrköping. Adolph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
