Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syner, uppenbarelser och spökhistorier - 13. Gråpappers-Ansigtet - 14. Den röda Kammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
126
ÖFVERSIGT AF
Fredrik Raams Enka, 1837», 8 sid., 8:o; »Stockholm, Kongl.
Ordens-Boktryckeriet, 1838», 8 sid., 8:o.
En rik borgherre hade blifvit mördad af sin bror och slottet, hvari
mordet skett, kort derefter såldt. Den nya egaren dog hastigt, och
lemnade sina affärer i mycken oordning. En afton visade sig för hans enka
ett spöke med ett ansigte, liknande gråpapper, och framtog ur en
lönnlåda i en pulpet, som tillhört den aflidne, flere papper, hvarigenom
familjen åter försattes i välstånd; men nu lemnades slottet för alltid öde,
och alla, som der vågade ett besök, skrämdes af de gräsligaste spökerier.
Sluteligen hade en man, som der tillbringat natten, nog mod att följa
spöket ned i en källare, der han såg ett benrangel röra sig under
hiskliga jemmerrop. Han frågade den quidande hvad han fordrade, och då
denne blott stönade ordet jord!» kastade han några näfvar jord öfver det
obegrafna liket, då i samma ögonblick ett gällt skratt skallade i hela
slottet och hyalfvet föll med en thordönsknall tillsammans öfver det nu
jordade benranglet. Mannen dånade af förskräckelse, men befann sig
vid uppvaknandet i ett helt annat rum än der han först sett spöket, och
kom lyckligen ur slottet, der alla spökerier sedan dess upphört.
Öfversättning från tyskan.
14. Den röda Kammaren.
»Den röda Kammaren. Bretagnisk Spökhistoria. Norrköping. Adolph
Fredrik Raams Enka. 1837», 8 sid., 8:o3 »Linköping 1841. J. A.
Petré & Sons Officin», 8 sid., 8:o
I det s. k. Hvita Huset, ett värdshus vid Guerlesquin i Bretagne,
var en kammare med röda väggar, hvarpå syntes lysande fläckar likasom
af blod, som ännu ej torkat. Denna kammare skyddes af alla; men en
resande, som en afton anländt till värdshuset, då alla de öfriga rummen
voro upptagne, förklarade, det han ej fruktade att tillbringa natten i den
röda kammaren. Han lade sig också i en stor säng, som fanns der, och
insomnade snart; men mot midnatten väcktes han af ett buller och såg
nu vid sängbrädet en likkista, höljd med ett svart bårtäcke, och vid
hvartdera af dess hörn stod ett brinnande vaxljus. Förskräckt ville han
hoppa ur sängen åt andra sidan; men genast stod honom samma likkista,
med det svarta bårtäcket och de brinnande ljusen, i vägen. Då föll han
på knä i sängen, korsade sig och frågade hvad man af honom fordrade.
En dof röst svarade ur kistan, att för flere år sedan hade en resande,
hvilken nyss förut, beröfvad sin älskarinna af en rik bankier, mördat
denne och bemägtigat sig en stor penningsumma, som den mördade bar
på sig, sjelf i detta rum blifvit dödad af dåvarande värdshusvärden. Han
hade likväl aftonen förut nedgräft de röfvade penningarne under en sten
vid värdshusets östra hörn, och önskade nu att dessa penningar måtte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
